Ha! Jag säger bara det. Inte nog med att jag brukar läsa fel på ord och få dem till något annat, nu har jag fått ett helt sms att få en annan innebörd. Eller tja, inbörden är väl densamma, men min hjärna kontretiserade det hela lite. Tydligen var det mindre skrämmande att lägga till "en fika eller nåt". Men det är ju det. Nån dag känns bara så obestämt, abstrakt och skrämmande seriöst. Och jag vägrar. Jag trivs själv. Fika hade låtit bättre. Nu måste jag ju gå och grubbla några timmar till på om jag ska svara eller inte.

Ibland undrar jag verkligen vad jag egentligen är rädd för. Det behöver inte vara något, det kan vara helt oskyldigt. Det behöver inte bli jobbigt, pinsamt, tyst. Det kan bli bra. Det kan vara enkelt, det kan vara en fika bara. Vill ändå inte. Är som om jag blivit ordentligt bränd i det förgångna, men jag kan inte själv komma på när.