Nummer ett:

Det har sprungit omkring ungar ikväll och plockat skräp (övervakade av vuxna). Måste vara ett säkert vårtecken. Är inte riktigt säker på om jag plockade skräp jag med när jag var liten, kan ha gjort det nere vid sjön någon gång med skolan. Hur som helst så blir det finare nu.

Nummer två:

Glassbilen körde förbi utanför fönstret. Trodde inte det var någon som orkade köra ut hit. Men det är det, ett tydligt vårtecken. Stannade dock inte utanför mitt hus, men man kan ju inte få allt. Stannar antagligen borta på parkeringen. Blir inget glassköpt ikväll, men en annan gång kanske.

Så, får väl säga att det är vår nu, trots brunt gräs och kala träd.

Känns mycket bättre idag än det gjorde igår. L har inte börjat skära ut i skummet än hlr, även om hon är klar med ritningarna. Dessutom känns det inte lika illa att det ser ut som det gör trots att det är maj. Fördelen med att prata med någon som bor häruppe, man får perspektiv på saker. Himla synd att man inte är här på sommaren. Hade varit kul och se hur det är. Försökte göra fysikuppgiften inför labben, gick sådär, ska göra klart det i morgon när vi kan fråga läraren om det. Annars så satt vi och fikade, och jag drack alldeles för mycket te. Nackdelen med stora koppar, det blir så himla mycket te. Men det är gott :)

Hade en intressant dröm i natt. Jon, Jerker, Johan och Mattias skulle på cruising och jag och S blev medbjudna. De hade köpt pizza till alla, Jon kom bärande på dem. Men de hade inte räknat med mig och S, så det fanns för lite pizza. Sen var vi tvungna att möta upp dem utanför huset vid kvart i fem senast om vi ville följa med, klockan var fyra nu. Dock ville jag sminka mig innan, så jag såg presentabel ut. Problemet var bara att mitt smink fanns på andra sidan skogen, upp mot ringduvevägen och de gatorna till. Så jag skulle springa genom skogen och hämta det, räknade med att det skulle ta en halvtimme ungefär så jag skulle hinna med det. Men det var jobbigt att springa, en sådan där dröm när man inte kan springa för att benen känns som gelé, man kommer inte framåt och man blir jättetrött och jätteanfådd. Så vaknade jag (jädrans väckarklocka), så jag fick aldrig veta om jag hann eller inte.

Vacker låt, vacker text: 

She was no longer precious to me…
I guess my hate grew much stronger than my love for her ever did
(I was) so tired of chasing that person who made me feel loved
and as we were embracing I cut and spilt the dearest blood

I'm praying for her soul as this blood on my hands stains me whole…

You were my life, from you I fed of
And now parted by knife - the suicide of our love
So callous and frigid was that stillborn soul…
yet no other half could ever make me whole

You promised: "…'til death do us part", and then you made a stone of my heart

And with the last rays of the setting sun the loveless pulse fades away
No more beating as one, no longer burns the flame

Gone are the times when I felt alive
Gone are those nights with you by my side
And now here I stand as the shadows grow deep…
With the death on my hand at your grave I weep

We were one yet not the same…
Once passion abundant, now pain

And with the last rays of the setting sun the loveless pulse fades away
No more beating as one, no longer burns the flame

…Love laved with stillness like the grave in my heart
and all the reasons huddled in your seeping blood…

And with the last rays of the setting sun the loveless pulse fades away
No more beating as one, no longer burns the flame
And with the last rays of the setting sun she bled her love away
No more beating as one, no longer burns the flame