Down again. Tillbaka där jag var för 3-4 år sedan. Nån som inte syns, inte hörs, och därför inte heller finns. Mindre än en skugga, ty en skugga saknar du om du inte ser den, i alla fall en solig dag då den borde funnits där. Jag vet inte vad jag håller på med, vad jag gör här egentligen. Var ändå längesedan jag hade en sådan här dag, när det känns som det kvittar om man finns eller inte, det gör ingen större skillnad i världen. Det blev för mycket, bägaren rann över. Små saker, men små saker hela tiden. Jag har inget här och göra, inget att göra någonstans. Jag gör varken från eller till.

- Mekaniklabb. Gick sådär, vi var väl inga höjdarstudenter precis. Men godkända blev vi iaf och det var ju det viktigaste.

- Budgetfundering (privata). Ja, vad kan man säga egentligen, jag är en slösa :) Men det ska det bli ändring på.

- Fika på stan med J. Trevligt fik, det där 50-tals inspirerade.

- Toning av håret. Gjorde det själv den här gången. Blev inte riktigt som jag hade tänkt mig, borde nog haft i det längre, något blek färg. Men jag vet inte, kan ju ha varit det att det var en toning, det kanske inte ger lika mycket färg som vanliga färger (?). Jag vet inte, har inte tonat håret förrut. Ingen höjdare att göra det själv hlr, man ser ju inte ordentligt.

- Jublat (inombords iaf) över att piraterna gick vidare i ESC. Samt konstaterat att jag skulle vilja göra om Charlottes sminkning. Förstår inte hur det kan sminka henne så, tror hon skulle vara mycket finare med en mjukare rundning på ögonbrynen, samt lite mindre svart och mer färg runt ögonen. Menmen, det är väl bara jag.

Inte långt kvar till jag åker hem nu, mindre än 20 dagar. Ska bli skönt, komma hem till folket igen. De som inte dömmer mig för att jag är småstadsbarn, som inte bryr sig om vad jag äter, som inte klagar över att allt är tråkigt jämt, även om det är det. Som inte dömmer andra människor på små beteenden. Som vet vem jag är och vad jag står för. Som jag har upplevt tusen saker med, och vill uppleva tusen saker till med. De som trivs på hemmaplan, de som blev kvar. Och de som försann iväg de också. Eller de som kommer försvinna iväg.

Eller också är jag bara hemmablind...

Nummer ett:

Det har sprungit omkring ungar ikväll och plockat skräp (övervakade av vuxna). Måste vara ett säkert vårtecken. Är inte riktigt säker på om jag plockade skräp jag med när jag var liten, kan ha gjort det nere vid sjön någon gång med skolan. Hur som helst så blir det finare nu.

Nummer två:

Glassbilen körde förbi utanför fönstret. Trodde inte det var någon som orkade köra ut hit. Men det är det, ett tydligt vårtecken. Stannade dock inte utanför mitt hus, men man kan ju inte få allt. Stannar antagligen borta på parkeringen. Blir inget glassköpt ikväll, men en annan gång kanske.

Så, får väl säga att det är vår nu, trots brunt gräs och kala träd.

Känns mycket bättre idag än det gjorde igår. L har inte börjat skära ut i skummet än hlr, även om hon är klar med ritningarna. Dessutom känns det inte lika illa att det ser ut som det gör trots att det är maj. Fördelen med att prata med någon som bor häruppe, man får perspektiv på saker. Himla synd att man inte är här på sommaren. Hade varit kul och se hur det är. Försökte göra fysikuppgiften inför labben, gick sådär, ska göra klart det i morgon när vi kan fråga läraren om det. Annars så satt vi och fikade, och jag drack alldeles för mycket te. Nackdelen med stora koppar, det blir så himla mycket te. Men det är gott :)

Hade en intressant dröm i natt. Jon, Jerker, Johan och Mattias skulle på cruising och jag och S blev medbjudna. De hade köpt pizza till alla, Jon kom bärande på dem. Men de hade inte räknat med mig och S, så det fanns för lite pizza. Sen var vi tvungna att möta upp dem utanför huset vid kvart i fem senast om vi ville följa med, klockan var fyra nu. Dock ville jag sminka mig innan, så jag såg presentabel ut. Problemet var bara att mitt smink fanns på andra sidan skogen, upp mot ringduvevägen och de gatorna till. Så jag skulle springa genom skogen och hämta det, räknade med att det skulle ta en halvtimme ungefär så jag skulle hinna med det. Men det var jobbigt att springa, en sådan där dröm när man inte kan springa för att benen känns som gelé, man kommer inte framåt och man blir jättetrött och jätteanfådd. Så vaknade jag (jädrans väckarklocka), så jag fick aldrig veta om jag hann eller inte.

Vacker låt, vacker text: 

She was no longer precious to me…
I guess my hate grew much stronger than my love for her ever did
(I was) so tired of chasing that person who made me feel loved
and as we were embracing I cut and spilt the dearest blood

I'm praying for her soul as this blood on my hands stains me whole…

You were my life, from you I fed of
And now parted by knife - the suicide of our love
So callous and frigid was that stillborn soul…
yet no other half could ever make me whole

You promised: "…'til death do us part", and then you made a stone of my heart

And with the last rays of the setting sun the loveless pulse fades away
No more beating as one, no longer burns the flame

Gone are the times when I felt alive
Gone are those nights with you by my side
And now here I stand as the shadows grow deep…
With the death on my hand at your grave I weep

We were one yet not the same…
Once passion abundant, now pain

And with the last rays of the setting sun the loveless pulse fades away
No more beating as one, no longer burns the flame

…Love laved with stillness like the grave in my heart
and all the reasons huddled in your seeping blood…

And with the last rays of the setting sun the loveless pulse fades away
No more beating as one, no longer burns the flame
And with the last rays of the setting sun she bled her love away
No more beating as one, no longer burns the flame

Oro. Det kryper i kroppen. Stress. Kommer ingen vart med gästhuset, kreativiteten vill inte infinna sig. Det blir inte bra, det passar inte in, det passar inte ihop. Det blir bara fel, inte bra alls. A & L & S är i stort sett klara med sitt, vilket bidrar till att stressa mig ännu mer. Men min hjärna vill inte vara med. Och hur det ser ut ute gör inte saken bättre. Brunt, kalt och kallt. Känns snarare som den 19 mars än 19 maj. Norrland ligger två månader efter "normal" vår tid. Förstår inte hur jag ska stå ut med att bo här i fyra år till.

Otroligt icke produktiv helg det här. Förutom att vi satt i modellabbet igår kväll och gjorde klart höjdkurvorna, så har jag inte gjort något av det jag skulle göra. Istället har jag:

- suttit framför datorn

- läst "Elva minuter"

- sett på "Så ska det låta", "Var fan är mitt band" och "Kill Bill Vol 1"

- bakat 61 bullar

- sett på "Gossip Girl" maraton på femman

Har ingen motivation alls till att göra det jag ska, till att sitta och skissa på huset. Ingen som helst alls. Får ta och ta tag i det i morgon. Bara en vecka kvar till det ska vara klart.

Suttit i modellabbet en stor del idag, nästan sju timmar (mellan 8.15 och 14.50) Fått en hel del gjort också, känns skönt det, även om vi kände oss slutkörda efteråt, det tar på krafterna och sitta och skära och sandpappra kartong. Sen är ju inte luften därinne den bästa hlr, något dammig om man säger så. Annars så har jag sett på tv, läst ut min bok samt sovit en timme på eftermiddagen.