Dagen har varit upp och ner, i vid bemärkelse. Sov länge i morse (8 jämfört med 6 då jag tänkt gå upp), vilket var skönt men samtidigt blev jag bara tröttare av det och hjärnan har tidvis kännts som mos idag. Innebar även mindre tid att plugga matte = dåligt samvete och stress, om än inget allvarligt, det ger sig alltid på nåt vis. En liten sväng till skolan, tydligen en osynlighetsdag idag igen. Skulle ha diskuterat illustrationsplanen med R, men gjorde inte det. Kunde inte med det.

En sväng ner på stan, hittade en fin hårfärg, dock hade den utgått. Fick bli en annan färg istället. En sväng till biblioteket, där jag kollade på den rumänska språkkursen. Kasettband, behöver jag säga mer? Så roligt att se, tänk när vi var små och satt och lyssnade på kasettband i våra kasettbandsspelare. Några troll om trafikvett (kommer inte ihåg vad det hette?) och bröderna Lejonhjärta, samt Madicken tror jag det var. Nostalgitripp på tre sekunder haha :)

Hem till en kall lägenhet, sitta och frysa framför datorn lite. Sen iväg igen, försköka hitta inne i en hög byggnad, lyckat när man inte ser kartan för att man är inställd på att inte hitta. En tickande klocka. Ett problem mindre, ett par lögner rikare.

Och någonstans under allt, en önskan om att vara någon. Om att vara stolt över den jag är, se det positiva, för om inte jag ser det, hur kan jag då vänta mig att någon annan ska göra det? Smart, stolt singel, med så mycket att ge i många år framöver. Varför bry sig om andras tristess?

Önskar jag kunde välja att inte bry mig, önskar jag kunde välja att inte se alla andra, se allt det jag inte har, allt det jag inte är. Önskar jag kunde se det jag har, uppskatta den jag är och de vänner jag har. Men jag ser bara det jag inte har, det jag saknar, allt det dåliga som är jag. Allt det som jag aldrig kommer bli, hur misslyckad jag är. Jag ser inte mina framgångar, bara mina misstag, inte vad jag gör bra, bara vad jag gör dåligt. Jag kan inte glädjas över det jag klarar av, bara bli förbannad på mig själv för allt jag inte klarar av.

Och ändå, nånstans finns den, den där känslan. Stolthet över att vara den jag är. Det gäller bara att hitta vägen dit...