För dem som inte såg gårdagens program av Kalla fakta:

http://anytime.tv4.se/webtv/?progId=683625

En bra bok att läsa om man vill veta mer är Fettskrämd av Lars-Erik Litsfeldt.

Blev förbanna efter att ha sett det. Det må vara så att det inte alltid är det lättaste att få pengar till sin forskning, men å andra sidan, är det inte lite konstigt när två forskare som är så djupt involverade i olika delar av livsmedelsindustrin, också sitter med i livsmedelsverket och ger råd om vad vi ska äta?

Sen verkar ju inte dessa två forskare ens vilja ta upp debatten på en okej nivå, de vill inte ens tänka tanken på att de kanske skulle ha fel, och de som driver frågan om en LCHF kost, kanske har vissa poänger ändå.

Kolhydrater är socker/sockerarter. Det är ett faktum, inget vi kom på igår, det lärs ut på gymnaiset, om inte tidigare, tror vi pratade om det när jag gick på högstadiet. Då är ju frågan om man verkligen ska rekommendera en diabetiker att äta mycket kolhydrater (socker), när det är det som gör att de får problem? Det verkar ju lite korkat, som att säga till en alkoholist att dricka ett glas vin till maten för att det är bra för hjärtat. Kanske inte världens bästa liknelse, men ändå.

Sen får vi ju faktiskt inte glömma bort att vi är olika som indivinder allihop, och därför kanske alla inte kan äta samma kost. Det är viktigt att utgå ifrån sina egna förutsättningar, och pröva sig fram för att försöka känna efter vad som funkar för en själv.

Dock vore det ju intressant att se fler studier på hur LCHF-kost påverkar vikt och blodsocker. En släkting till mig, som har problem med sina leder, provade för ett par år sedan att äta mindre kolhydrater. Hennes besvär blev mindre av detta. Inget klart bevis för varken det ena eller det andra, men ändå värt att tänka på.

Själv äter jag för tillfället nån variant av LCHF, mest för att jag är nyfiken på att se vad som händer, snarare än att jag skulle ha något egentligt behov av att gå ner i vikt eller få bättre blodsocker värden. Äter dock fortfarande bröd, vilket ju inte kan ses som särskilt nyttigt. Vet inte om jag märker av något än, möjlig att jag har blivit piggare, men det kan lika gärna vara inbillning. Även möjligt att lite av sötsuget har försvunnit, men det kan lika gärna vara inbillning det också. Å andra sidan mår jag också illa på morgonen/förmiddagen ett par timmar efter frukost. Det är dock ett återkommande problem som jag har haft sen jag gick på högstadiet, så inte heller det har nödvändigtvis med LCHF- kosten att göra.

Förresten, kan vara intressant att läsa också:

http://www.kostdoktorn.se/?p=4608

http://www.expressen.se/halsa/annabasen/1.1370827/anna-basen-hej-fett-och-protein-tack-hej-sju-kilo

Blev inget mattepluggande, fastnade på hemnet istället och kollade på hus lite varstans (i västra götaland framför allt). Får bli till att plugga extremt mycket i nästa vecka då. Eller snarare i morrn kanske, då det antingen ska lämnas in på tisdag eller torsdag, vet inte så noga. Försöker även komma på om det är någonting jag har glömt med skiss och gestaltningskursen som jag skulle ha gjort i helgen, men tror inte det, tror bara det var gruppuppgiften och den tar vi nån gång nästa vecka.

Förresten, en artikel om Dennis Lehane:

 http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/kronikorer/markuslarsson/article3782228.ab

Är på bra humör igen. Tänk vad lite mat kan göra. Borde ju lära mig nån gång tycker man, när jag är på dåligt humör och samtidigt har lågt blodsocker som gör att jag blir darrig i kroppen, ät någonting! Så svårt är det ju ändå inte. Vet ju själv så väl att jag blir grinig när blodsockret är lågt.

Hur som helst, ska ta itu med matten nu, och försöka göra inlämingsuppgiften iaf. Är konstigt, jag får mer och mer fri tid, utan föreläsningar och dyl, men får samtidigt allt mindre gjort. Kanske tur att jag inte får igång tv:n ändå då.

Ser ut att bli en riktigt pissig dag. Var iväg till elgiganten för att se om de kunde hjälpa mig med att hitta en antennkabel som passade. Det kunde de inte, eftersom det tydligen inte finns någon speciellt kabel till ett comhem hus, utan det ska passa med en vanlig. Således lutar det väl mer åt att det är något fel på mitt uttag. Nån som har någon bra idé om hur man fixar sånt, hemmaoperation av något slag med hammare och spik kanske?

Hur som helst, ringt till tele2 för att få fram vem mitt telefonnummer är registrerat på eftersom jag ska byta till telia. Det står på mitt namn, men på fel personnummer. Troligen står det 18 istället för 15, de kunde dock inte säga det, eftersom de inte får lämna ut personnummer. Då är det bra att ha hitta.se ibland, tydligen fyller jag år den 18 maj... Eller inte.

Dock är jag så himla trött på att allt ska vara så krångligt. Det funkar inte att byta till telia, det går inte få igång tv, datorn är på dåligt humör sen ett par veckor tilbaka, troligen sjunger den på sista versen, eller också är det något konstigt virus av något slag.

Jag kom upp alldeles för sent i morse eftersom jag har dåligt karaktär, jag borde räkna matte men det går inget bra eftersom jag är dum i huvudet, jag borde ha köpt en sak för länge sen men jag gjorde inte det (se ovanstående anledning). Idag känns det helt enkelt som om världen vore en mycket bättre plats utan mig.

Precis sett klart på "Whale Rider". Annorlunda film, riktigt fin, i ett lågmält tempo och med ett lyckligt slut. Lämnar mig med en känsla av frid...

Kom iväg till biblioteket till sist. Hittade inte boken jag egentligen tänkt låna, men får försöka en annan gång. Blev ett par Terry Pratchettböcker istället, samt en film "Whale Rider", som jag tänkte se på ikväll, får hoppas den är bra. Nu, mot skivvärlden!

Känner mig otroligt omotiverad just nu. Har ingen lust att göra någonting. Finns gott om saker jag skulle behöva göra, de flesta inbegriper städning av något slag (städa toan, dammsuga, diska, lägga undan saker på sina rätta platser och dyl). Hade egentligen tänkt bege mig en sväng till biblioteket, var planen för dagen, men verkar inte kunna motivera mig till att tag mig utanför dörren. Samtidigt är jag stressad, trots att jag inte vet riktigt över vad. Livet i allmänhet kanske, kravet på perfektion. Stress över alla de krav jag inte uppfyller normen över hur man ska vara. Eller snarare att jag uppfyller normen för ett tråkigt liv.

Har precis läst ut Dennis Lehanes "Mörker, ta min hand". Jättebra bok, har i stort sett streckläst den sen igår (med avbrott för att gå till skolan förstås då). Samtidigt riktigt hemsk också, en bok där ondska knappt klarar av att täcka in det som händer, det är ett alltför litet ord. Där hjältarna inte är några hjältar, de famlar i mörker, de ligger alltid steget efter mördarna och de kämpar med sitt eget mörker. Det är en dyster värld som målas upp, en värld där våldet styr och goda människor inte kan existera. Det känns overkligt, som att det inte kan finnas sådana människor på riktigt. Men tyvärr finns det nog det. Sådana böcker som gör en mörkrädd, som att jag bara vill låsa dörren, dra för gardinerna och gömma mig under tecken. Så blir allt bra. Även om tryggheten är falsk...

Hur som helst, en jättebra men riktigt hemskt bok.