Den här kvällen blir bara bättre och bättre. Först en icke-fungerande bankdosa, och nu finns det inget vatten.

På något vis skulle det kännas bättre att få tag i hyresvärden. Det skulle faktiskt det, vare sig han kan få igång vattnet eller inte. Annars vet jag inte vem man ringer, polisen, brandkåren, socialen?

Antar att det här är nackdelen med att hyra av ett mindre, privat bolag.

Eller också kan man ju alltid låta bli att bo i en skitkommun som Jönköping. Vattnet avstängt p g a vattenläcka, jomenvisst. Och det är väl fan inte mitt fel att JAG inte har blivit informerad? Ska man behöva ringa till nån jävla surkärring och uppdatera sig om läget varenda dag? "Hej, jag undrar bara om ni kommer stänga av vattnet idag p g a en vattenläcka? Inte det, okej va bra" Sen kan ju kärringjäveln åtminstone vara lite trevlig och förstående i telefon.

(Det handlar om bemötande. Om alla som satt i telefon hos försäkringskassan, kommunen och CSN hade ett hyfsat bemötande, och inte utgick ifrån att de alltid hade rätt samt att den de pratade med var dum i huvudet kanske jag skulle ha något förtroende för dem. Man undrar ju vad de får lära sig egentligen. "Vi är en statlig myndihet och därför har vi alltid rätt, så se till att vara sur mot dem som ringer så de inte ringer tillbaka". (Sen finns det ju självklart bra människor i de telefonerna också, men det är de dåliga man kommer ihåg))

(Jo, jag är på extremt dåligt humor. Jag har ont i huvudet och saknar vatten att dricka. Jag bemöts som mindre värd av idioter anställda hos kommun och jag vill ha te, man saknar vatten. Skitkommun var det ja).

Sitter och njuter av tystnaden för en gångs skull. Brukar ha svårt för det annars, har nästan alltid musik på i bakgrunden, klara vanligen helt enkelt inte av att det är för tyst, det gör mig rastlös och nervös. Men idag känns det faktiskt skönt. Kanske hjälpte det att jag var hemma i helgen. Just nu känns det bara jätteskönt att få vara själv på kvällarna, få laga sin egen mat precis som jag vill ha den, inte behöva ta hänsyn till någon annan. (Eller nåja, grannarna då, men det får ju inte ses som något större problem). Visst är det skönt att komma hem ibland, men samtidigt kan jag känna mig så instängd. Det är inte alls så att vi sitter i knät på varandra, vi har ett stort hus (ca 180 boyta och drygt 280 med alla biytor av olika slag. Men det är väl snarast en uppskattning) och alla är ju inte hemma samtidigt hela tiden heller, morsan jobbar varannan helg och pappa och yngste lillebroderna är ofta borta på tävlingar på helgerna. Mellanbroderna har sitt band och sina kompisar som han umgås med, plus att han jobbar vissa helgkvällar. Men det känns ändå instängt ibland, samtidigt som det inte riktigt känns som det brukade längre. Börjar nog bli för gammal för att bo hemma. Längtar tills jag får min första "riktiga" egna lägenhet, den här räknas inte riktigt på något vis. Kanske för att det är en studentlägehet, anpassat efter en students budget och så. Kanske för att det inte känns som en lägenhet utan mer som ett rum då den inte har separat kök. Eller för att jag på nåt sätt vet att jag inte kommer bo kvar här så länge, bara så länge jag pluggar, så att man på nåt sätt inte blir riktigt bofast. Eller också kanske jag bara inte bott här tillräckligt länge, eller hunnit komma iordning ordentligt än.

Egentligen hade det varit skönt att vara kvar här i JKP i helgen, men det blir nog inte så. Brorsan har sin första spelning och det vill jag se (och höra för den delen), på Valhall på torsdag (insläpp vid sju om det är någon som vill komma och kolla), de är fyra band som ska spela. De är dock enda metallbandet och han hade inte precis höga tankar om de andra om vi säger så :)

Känner mig stressad över att åka hem i helgen, även om jag inte är riktigt säker på varför. Det har kanske med skolan att göra, två uppgifter som ska lämnas in nästa vecka, en personlig reflektion och en annan skriftlig uppgift om spegelneuroner och lite annat. Samt ett möte som måste bokas in snarast möjligt. Jag hinner säkert med det i vilket fall, men det gör mig stressad. Samtidigt vet jag att det är skönt och komma hem, träffa familjen och hundarna, och få vara ung och obetänksam och bortskämd ett litet tag, med folk som lagar mat åt en och hämtar en mitt i natten när man varit ute.

Nåväl, får se hur det blir. Morgondagen innehåller nog med problem utan att jag ska behöva gå och oroa mig för nästa vecka också.