Alla inlägg under mars 2009

Av Eve - 31 mars 2009 16:21


Riktigt varmt idag, även om det blåser en del. Cyklade till skolan i morse, första gången jag tog ut cykeln sen i november, har stått i cykelförrådet ett par månader. Vilket innebar att den stod inknökad in i hörnet, med ett antal cyklar lutade mot sig. Lite knepigt att pussla ut den kan jag säga. Sen var det väl inte jättebra med luft i däcken, men det gick ändå. Jobbigt var det dock, vad jag hade till benmuskler i höstas verkar ha försvunnit helt över vintern. Men jag överlevde, även om jag var nära att krocka med en and. Idiotiska fåglar som inte flyttar sig från cykelbanan i tid, utan i sista stund flyger upp mitt framför ansiktet på en. Hade varit rätt åt den om den blivit överkörd.


Var inne på biblioteket en sväng efter skolan, skulle ha tag i en bok som jag tyckte borde finnas inne. Det fanns den inte, så jag kom ut med tre andra böcker istället. Så kan det gå.


Resten av dagen har spenderats med att plugga. En del har jag väl fått gjort, men mycket har jag skjutit upp till helgen. Blir nog bra det ändå.

Av Eve - 30 mars 2009 15:38


Tänk vad många idioter det finns. Nog för att jag kan förstå om man ev höjer så att man räknar 100 % av studiemedlet som inkomst, om det höjs med 400 kr. Men 140 % ? Då räknar det ju med pengar som inte finns? Får jag in 2 500 kr i studiebidrag, har jag 2 500 kr i studiebidrag, inte har jag 3 500 som det väl skulle räknas som? (2500*1,4). Låt politikerna leva ett halvår på studiemedel får vi se vad de säger sen. Man klarar sig, men rik blir man inte. Och då är bostadsbidraget mer än välkommet, särskilt som kurslitteraturen är svindyr i vissa fall.

Av Eve - 29 mars 2009 23:20


Helgen har gått fort som vanligt. Varit hemma i Skövde en sväng och tagit lite ledigt. Släpade visserligen med mig mekanikboken hem, men fick inget gjort.


Fredagsem/kvällen firade vi mamma, med presentutdelning och tårtaätande. Sen satt vi och tittade på finalen av Let's Dance, samt virkade. Gummibollen var min favorit, men tyvärr kom han ju inte till final ens :(


Lördagen gjorde jag inte så mycket. Spenderade dock en stor del av dagen med att skjutsa folk överallt. Först pappa in till stan på morgonen, sen brorsan in till stan, sen morsan till jobbet, hämtade andra brorsan i stan, hämtade pappa i stan och sista hämtade jag morsan på jobbet. Dock nyttigt att få köra lite bil, blir ju inte att jag kör annars, så bäst att passa på när jag är hemma.


Idag blev det sovmorgon, tv-tittande samt ett biobesök, jag och pappa var och såg "Män som hatar kvinnor". Den var helt okej, boken är väl snäppet bättre dock. Lite seg i inledningen, men det är boken också så. Mikael Nyqvist var väl sådär, som Mikael Blomkvist, däremot kändes Noomi Rapace perfekt som Lisbeth Salander. Ser fram emot de två andra delarna, de böckerna är bättre än första, tempot är högre och man kommer in i dem direkt. Filmerna borde ju bli bra då också tycker jag.


Annars så har jag suttit och ritat klart första inlämningsuppgiften i fysiken. Bra blev det väl knappast, luktar retur om den, men får väl ta det isf. Jag & L körde ju på den taktiken uppe i Luleå med labbrapporterna och det gick ju bra till slut. Känns nästan som det vore bra att få en retur på första uppgiften också isf, så man får lite mer koll. Vet ju redan att han är jättepetig när han rättar, men ändå.

Av Eve - 26 mars 2009 21:42


Bara för att jag älskar låten just nu.



Av Eve - 26 mars 2009 21:26


Det blir lite många inlägg på raken, men när jag för en gångs skull har lite idéer om vad jag vill skriva, så är det lika bra att ta allt på en gång.


Det här är en hyllning. När jag gick på högstadiet hade jag en klasskompis som jag beundrade. Som jag såg upp till. Som var allt jag inte var, och allt jag ville vara. Jag var som jag är nu, lite tyst, lite grå, lite i skymundan. Grå helt enkelt, någon som smälter in i väggarna. Men hon levde, hon glödde. Hon var inte den som höll tyst, hon hördes. Hon sa vad hon tyckte, hon stod upp för det hon tyckte oavsett vad någon annan sa, hur någon annan försökte trycka ner henne. Hon hade sitt sätt att vara och bad inte om ursäkt för det. Hon kastade bra, hon skrattade högt. Hon var omtyckt och hånad, blöt av snö men inte ensam. Någon som kunde prata med (nästan) alla. Hon kanske inte hade världens bästa betyg, men hon klarade sig. Hon var snygg, men inte perfekt. Nästan idoldyrkan är det som, framstår det som nu i efterhand. Kanske har tiden gett henne ytterligare skimmer. Hon pratade med mig, såg mig inte som mindre värld, utan pratade med mig som en jämlike. Såg någonting i mig. Eller lät bli att se något som de andra såg. Idag ses vi inte. Men det gyllene skimmret ligger som en gloria över mina minnen. Hur vi skrattade, sölade när vi sprang och dreglade över J. Hon svor när det behövdes, skrattade när det var läge för det. Såg kanske allt i svart-vitt, vad vet jag. Och fortfarande är hon så levande för mig, så perfekt i alla hon gjorde. Hon är min idol. Den jag ville vara, den jag fortfarande vill vara. Och den jag vet att jag aldrig kommer bli. Jag har det inte inom mig. På gott och ont. Jag är den jag är, och ibland är det som om det finns ett svart moln runt mig som skymmer mig för andra, som stöter bort mig från andra. Ett moln som inte rör sig för vinden, utan ligger kvar. Som visserligen tunnas ut vissa dagar men ändå ligger kvar som ett tunt dis, och nästan aldrig låter mig komma nära någon. Jag önskar jag hade hennes skimmer istället, det där gyllene skimmret. Jag önskar jag vore som henne, levande och gyllene. Eller kanske är det inte så hon verkligen var, kanske är det bara så som jag trodde och fortfarande tror att hon var och är. Men jag vill likväl vara gyllene. Utan det där svarta diset.

Av Eve - 26 mars 2009 21:16


Eller varför allting kommer gå åt h-vete. Allt ska vara perfekt. Det lär vi oss tidigt. Nog för att man ska göra sitt bästa, men alla vet ju att egentligen så finns det bara två lägen, uselt eller perfekt. Mellanlägen tycks ha gått upp i rök. Antingen lyckas man eller så misslyckas man och då är allt kört. Det är så det synes vara. Men, vi glömmer en sak. Det kräver tid. För att få allt perfekt går det åt tid. Vilket inte hade varit något problem om det bara hade varit en sak vi varit tvugna att koncentrera oss på. En sak hade kanske funkat. Men så är det ju inte. Vi har flera olika delar. Hem/Skola/Jobb/Barn/Socialt umgänge/fritidsaktiviter. Och där någonstans ligger problemet. När vi försöker göra en sak perfekt, missar vi det andra. Och resultatet blir ändå dåligt, för alla de andra delarna blir försummade. Men tänk om man nu skulle ta och ta bort perfekt. Stryka det ordet, bannlysa det från sin vokabulär. Ersätta dem med sig, tillräckligt och bra. Något som räcker till, tillräckligt, har uppbenbara brister. Men det funkar. Lite limmat, lite tejpat, men det går på ett hår. Och det är lätt att åtgärda problemet. Och det krävs inte lika mycket tid. Kanske kan vi lägga lika mycket tid på alla delar nu, kanske kan vi vara tillräckliga överallt. Inte perfekta, inte ens bra, bara tillräckliga. Det ligger lite damm i hörnet, tentan kunde gått bättre, vi borde gått till gymmet mer än en gång den här veckan. Men ändå på något vis tillräckligt. Och sen, är det då så omöjligt, om det uppenbarar sig något annat. En synnergieffet, där helheten är mer värd än delarna var för sig? Eller, för att tala klarspråk, alla behoven, alla måsten i livet är tillräckligt uppfyllda, och det är nog för att bli lycklig. Perfekt. Kan det vara så omöjligt?

Av Eve - 26 mars 2009 20:56


Appropå gastronomiska bonusar och folk utan folkvett. När det gäller belöningar av prestationer (utöver lönen som mer ses som en ersättning), så är det så att när en människa väl fått en belöning finns det inte längre någon motivationsfaktor (vilket belöning ju var tänkt som). Nya mål med nya belöningar måste därför utformas för att motivera medarbetarna, vilket leder till ökadek konstander för organisationen (Jacobsen & Thorsvik 2008). So far so good.


Sen var det det här med dosökning. Något som upplevs som belönande vid tidpunkt 1 räcker inte till vid tidpunkt 2. Man behöver mer av belöningen vid tidpunkt 2, och ännu mer vid tidpunkt 3 för att tillmäta belöningen samma värde (Berne 2009).


Således, detta torde gälla alla människor, såväl höga direktörer som vanliga fabriksarbetare. Och det kan kanske till viss del förklara varför det är så svårt för vissa att förstå varför vanliga människor blir arga när chefer tycker en bonus på ett par miljoner är helt okej. Även om det fortfarande känns oklart varför de blev så världsfrånvarande. Sen är det väl inte en jättebra idé att låta människor själva bestämma sina belöningar. Eller att inte ha någon som kontrollerar det hela.


Källor (till det i kursiv text):


Jacobsen, D.I., Thorsvik, J. (2008) Hur moderna organisationer. fungerar. Studentlittartur


Berne, O. (2009) Ledarskap, kommunikation och motivation. Högskolan i Jönköping

Av Eve - 25 mars 2009 22:28


Det blir mycket och göra den här terminen också. Trodde på nåt vis att det skulle kännas lugnare att bara läsa två kurser (eller två och en halv). Plus en extrakurs. Fast jag kan ju ha tänkt lite fel. På nåt vi ska det väl gå. Har planerat för de närmaste veckorna, om jag följer planen så kommer jag plugga 25 h varannan vecka och 11 varannan. Tveksamt dock om jag verkligen följer planen, men hoppas kan man ju alltid.


Jag vill ha vår nu, fåglar som sjunger, cykelväder och vågbrus i bakgrunden. Glass i massor och jeansjackeväder. Solning mot en södervägg och brända axlar. Bleka, bara ben i jeanskjol. Den där härliga, friska värmen, innan det blir för varmt för att vara ute, för varmt för att man ska orka göra något. Men det är ju bara mars än, så det dröjer väl ett tag.

Presentation

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4 5
6
7
8
9
10
11
12
13
14 15
16
17
18
19 20 21
22
23 24 25 26
27
28
29
30 31
<<< Mars 2009 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards