Är bara så otroligt trött på allt. Trött på att sitta på föreläsningar och lyssna på hur man blir en bra chef/ledare, när jag vet att jag kommer bli en värdelös chef. Trött på att jag alltid ska skjuta upp saker, trött på avsaknaden av motivation, trött på avsaknaden av planering, trött på att mitt hår ser för jävligt ut, vore bättre att raka av det helt. Trött på hela mitt jävla utseende, trött på att jag har svårt för att somna på kvällarna, trött på att ha svårt för att komma upp på morgorna, trött på mig själv för att jag är så otroligt oekonomisk, trött på mig själv för att jag saknar kreativitet, trött på mig själv för att jag är en en osocial idiot, trött på mig själv för att jag är så jävla otränad, trött på mig själv för att jag inte kan låta bli att äta en massa onyttig sockrig skit, trött på min dåliga syn, trött på mitt dåliga humör, trött på min jälva feghet, trött på lägenheten som fortfarande inte känns som hemma, trött på att diska, trött på mig själv för att jag inte fixar tv:n, trött på mig själv för att jag ritar fult, trött på mig själv för att jag inte tar tillvara på de möjligheter jag har, trött på mig själv för att minsta lilla saker som händer får mig ur balans, trött på att alltid vara fel, alltid ur balans, aldrig rätt. Trött på mina undanflykter, trött på allt jag gör istället för att plugga, trött på S&B som klagar över tider, trött på lärare som tjatar för mycket eller inte tjatar tillräckligt, trött på att behöva ta ansvar för allt själv och inte ha någon som tjatar på mig och tvingar mig. Trött, trött, trött.

...eller brorsan skulle nog varit stolt