Det blir lite många inlägg på raken, men när jag för en gångs skull har lite idéer om vad jag vill skriva, så är det lika bra att ta allt på en gång.

Det här är en hyllning. När jag gick på högstadiet hade jag en klasskompis som jag beundrade. Som jag såg upp till. Som var allt jag inte var, och allt jag ville vara. Jag var som jag är nu, lite tyst, lite grå, lite i skymundan. Grå helt enkelt, någon som smälter in i väggarna. Men hon levde, hon glödde. Hon var inte den som höll tyst, hon hördes. Hon sa vad hon tyckte, hon stod upp för det hon tyckte oavsett vad någon annan sa, hur någon annan försökte trycka ner henne. Hon hade sitt sätt att vara och bad inte om ursäkt för det. Hon kastade bra, hon skrattade högt. Hon var omtyckt och hånad, blöt av snö men inte ensam. Någon som kunde prata med (nästan) alla. Hon kanske inte hade världens bästa betyg, men hon klarade sig. Hon var snygg, men inte perfekt. Nästan idoldyrkan är det som, framstår det som nu i efterhand. Kanske har tiden gett henne ytterligare skimmer. Hon pratade med mig, såg mig inte som mindre värld, utan pratade med mig som en jämlike. Såg någonting i mig. Eller lät bli att se något som de andra såg. Idag ses vi inte. Men det gyllene skimmret ligger som en gloria över mina minnen. Hur vi skrattade, sölade när vi sprang och dreglade över J. Hon svor när det behövdes, skrattade när det var läge för det. Såg kanske allt i svart-vitt, vad vet jag. Och fortfarande är hon så levande för mig, så perfekt i alla hon gjorde. Hon är min idol. Den jag ville vara, den jag fortfarande vill vara. Och den jag vet att jag aldrig kommer bli. Jag har det inte inom mig. På gott och ont. Jag är den jag är, och ibland är det som om det finns ett svart moln runt mig som skymmer mig för andra, som stöter bort mig från andra. Ett moln som inte rör sig för vinden, utan ligger kvar. Som visserligen tunnas ut vissa dagar men ändå ligger kvar som ett tunt dis, och nästan aldrig låter mig komma nära någon. Jag önskar jag hade hennes skimmer istället, det där gyllene skimmret. Jag önskar jag vore som henne, levande och gyllene. Eller kanske är det inte så hon verkligen var, kanske är det bara så som jag trodde och fortfarande tror att hon var och är. Men jag vill likväl vara gyllene. Utan det där svarta diset.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Känns inte som det är så stor skillnad mot 29 än. Haft en bra helg med besök av delar av familjen samt övernattning i Brösarp sön-mån. Vandring, lite spa och trerätters middag. Hundvänligt ställe så Spiridon fick vara med han också, även om han f...

  En stor del av januari har redan gått, men bättre sent än aldrig. Tänkte i går köra månadsutmaningar, en grej per månad att undvika eller lägga till. Började i januari med en månad utan sötsaker, vilket har gått okej men sötsuget har inte försvun...

  Efter att ha försökt prata engelska idag insåg jag hur totalt kass jag är på det. Min hör- och läsförståelse är ganska bra, men när det gäller att tala så låser det sig totalt. Visserligen är facktermer inom mitt yrkesområde något som är skitsvår...

      Julstädning och julpyntande, varit på julbord med jobbet, varit och kikat på handbollsem (gruppspelsmatcher, Ungern-Montenegro samt Danmark-Tjeckine) vilket var jättekul, sett Malmö Lucia på stortorget (stämningsfullt med kylslaget), var...