Tre resväskor, en ryggsäck, en ikea-papperskasse och en väska. Mitt bagage och jag flyttar ner till JKP igen i morgon. Dock för ev. återkomst nästa helg till Skövde igen, men det återstår att se. Det mesta av bagaget får dock stanna där nere tror jag, lite svårt att få med det på tåget. Ska bli skönt med lite miljöombyte dock.

Annars verkar det som om ljuset håller på och återvända, trots att vi går mot mörkare tidare. Efter ett samtal med V i torsdags och en fika med S idag, känner jag mig inte längre lika ensam. Problemen kvarstår, men verkar mycket mindre, inte lika stora och viktiga. Inget livshotande och inget som kräver omedelbar och total flykt. Än försvinner jag inte bort.

J och SG kvarstår som problem, men det får lösa sig allteftersom. Tystnad kan inte alltid vara en lösning, och ibland måste man våga. En liten stunds lycka kanske kan vara värld den smärta den medför. Bättre att ha vågat än aldrig levt på riktigt. Flest dumheter vinner, eller hur var det nu? Och en komplimang är alltid en komplimang, oavsett från vem den kommer.

(rubriken syftar på Terry Pratchetts böcker om skivvärlden)