Sitter och skiver ihop en ansöka, där jag berättar om vad jag vill jobba med i framtiden och lite till. Eller snarare, jag skrev ihop en liten text, en 15 min text, som jag nu inte orkar med att läsa, eftersom allt jag skrivit känns dumt. Å andra sidan har jag känner jag inte den person jag ska skicka iväg det till, så det kanske inte spelar någon roll. Men tanken på att någon annan ska läsa det jag skrivit känns inte direkt upplyftande just nu. Fast det är väl som det brukar vara.

Vad jag vill jobba med i framtiden, det är ju en fråga det också. Ibland är jag stensäker på att det här är helt rätt för mig, att det verkligen är inom den här branschen jag vill jobba, och jag har koll på vad jag vill jobba med mer specifikt. Andra dagar känns allt bara fel, jag kan ingenting och kommer aldrig att kunna få jobb, eftersom det inte känns som det kommer finnas några, för en byggingenjör som mig utan erfarenheter och kontakter. Och jag undrar om det här verkligen är rätt för mig, kanske borde jag läsa till lärare istället? Jag är intresserad av allt som har med minnet att göra och därtill kommer ju även en del inlärning. Och jag tycker om att prata om det, att berätta för människor hur det borde göra för att lära sig på ett bättre sätt. Men samtidigt tror jag inte jag har tålamodet att bli lärare, att förklara samma sak om och om igen för folk som inte fattar. Så jag vet inte. Men jag kommer väl underfund med det så småningom...