Alla inlägg under oktober 2009

Av Eve - 29 oktober 2009 18:07


Folk som inte svarar på sms (inom rimlig tid=ett par timmar). Frågorna som då infinner sig, är det något fel på min mobil? Troligen inte då det funkat att både ta emot och skicka sms under tiden. Är det något fel på deras mobiler? Förhoppningsvis, troligen har de brunnit upp, de har tappat den i toaletten eller råkat radera alla telefonnummer och tappat minnet. För alternativet är väl helt enkelt att de inte vill svara? Och det alternativet gör inte dirket underverk för självskänslan. Teknikens förbannelse del två.

Av Eve - 28 oktober 2009 13:21


Spenderade förmiddagen igår med att länka ihop våra två rapporter, vid tolvtiden när vi sparat det och skulle lägga upp dokumentet i vår projektgrupp så hade det plötsligt försvunnit! Lite panikslaget där ett tag, vi hittade bara genvägen till dokumentet, som för övrigt inte funkade. Som tur var kunde vi få tillbaka det via it-supporten, skulle tror att de är rätt vana vid att hantera ärenden som det. Datorernas förbannelse. Nästa gång lär vi spara dokumentet på flera olika platser, bara för säkerhets skull.


Är trött idag annars, kanske inte så konstigt med tanke på att jag gick och la mig och sov igår på dan, mellan halv fyra och halv sju. Inte ett vidare smart drag precis, förstöra dygnsrytmen sådär, så det var svårt att somna igår. Och tidigt morgon i morse, efter knepiga drömmar om en komiker och dennes flickvän. Satt och gäspade mig igenom hela första timmen när vi hade genomgång, sedan gick det något bättre när vi satt i grupper och jobbade.


Annars så har jag några dagar ledigt nu, så det blir en sväng till Skövde, spendera lite tid med familj och vänner...

Av Eve - 26 oktober 2009 11:06


Vaknade i natt/morse vid fyra av att grannen förde en, tidvis, högljudd diskussion inne hos sig. Efter att ha lyssnat på det där ett tag, ljudet av röster snarare än vad de sa, såpass isolerat är det iaf att man inte hör vad folk säger, bara att de pratar, kom jag fram till att han måste vara kriminell. Jag menar, vilken normal människa sitter med bekanta och diskuterar klockan fyra mitt i natten, på en måndagmorgon? Hade det varit mellan fre-lör, eller lör-sön hade jag iaf förstått det, men det känns bara knepigt. Således är han kriminell, troligen hade de gjort inbrott någonstans här i Jönköping och satt och delade upp bytet under högljudda diskusioner om vem som ska ha vad. Det är väl den enda logiska förklaringen? Eller resultatet av en hjärna som fått sin sömn störd...

Av Eve - 25 oktober 2009 15:09


Känns som jag kommit i olag i och med ändringen till vintertid, kroppen är övertygad om att klockan är över fyra, när det i verkligheten är strax efter tre. Kanske inte så konstigt egentligen, brukar dock aldrig känna av ändringarna annars. Det faktum att jag vände på dygnet lite igår, gick upp vid elva, åt frukost, var och handlade och sen hoppade över lunchen och spenderade dagen med att spela sims, för att till sist äta kvällsmat vid halv åtta, kan ju ha någonting med det att göra. Fick för övrigt en mindre lyckad start på dagen, när jag skulle ställa om alla klockor, lyckades göra sönder min 50-kr-IKEA-klocka. Lyckat värre. Nåväl, får väl klara mig med den lilla väckarklockan istället så länge, tills jag köper en ny väggklocka.

Av Eve - 23 oktober 2009 22:59


idol (japp, trillade dit den här säsongen, inte riktigt min grej egentligen):


Kvällens:

- Rock : Erik. Männskan är ju bra på allt. Nästan för bra för att vara sann, underbar röst och en utstrålning som fånger in en och vägrar släppa taget. Känns lite som en en-mansshow tidvis, hur ska nån kunna utmana honom?

- Girlpower: Mariette. Jättebra låtval, passade verkligen henne, och gitarren gjorde att hon inte såg lika malplacerad ut på scenen som hon kan göra ibland, med de där ryckiga handrörelserna. Mer gitarrspelande åt folket!

- Utveckling: Kalle. Han tittade på publiken, tog för sig på scen och såg för en gångs skull ut att trivas där han var. För en gångs skulle hörde han hemma där och var inte bara en rädd liten pojke som försökte passa in bland de stora grabbarna. Fortsätt så!

- Snark zzz: Erika. Allvarligt, skärp dig människa, powerballader i all ära, men de blir jävligt tråkiga efter ett tag. Så tråkig att hon skulle vara ett perfekt sömnpiller, de kvällar jag ligger och vrider och vänder mig i sängen och inte kan sova. Släpp in rocken i ditt liv för fan människa!

- Fan, byt kanal: Rabih/Eddie. Den ena för att jag har svårt för rösten, och låtvalet gjorde det ännu värre, nästintill outhärdligt. Den andre för att jag hatar låten och för att han känns tråkig, han står inte ut bland de andra, utan faller in i bakgrunden.

Av Eve - 23 oktober 2009 21:48


Det är höst nu, molnen står låga över munksjöbron på morgonen och regnet hänger i luften mest hela tiden. Och det känns mest tungt, inget att göra i skolan än, men massor att göra framöver=stress som inte går att åtgärda. Stress över stress man vet kommer komma. Det är tungt, som det brukar vara på hösten. Jag önskar jag kunde gå tillbaka till bara självhatet som flammade upp igen, jag orkar inte med att också behöva gå runt och oroa mig för att jag en dag ska dö, upphöra att finnas till och grubbla över hur man inte längre kan finnas till, hur det känns att inte finnas till längre. Att bara upphöra att existera, allt jag någonsin upplevt, allt jag någonsin gjort, förgäves, inte ens en droppe i en ocean, för droppen finns kvar, men mina tankar som försvinner som om de aldrig har funnits, som om de aldrig har tänkts. Jag förstår det inte, jag vill det inte, det ger mig en ångest jag inte vet vad jag ska göra med, eller hur jag ska bli av med. Hur kan man undika att dö? Leva förevigt?


Näe, jag går hellre tillbaka till den underbara tiden då jag bara hade perioder då jag hatade mig själv. Det är enklare, även om det inte är någon höjdare. Jag vet innerst inne, även om det känns för jävligt i vissa stunder, att det går över. Om någon dag, någon vecka mår jag bättre, bra igen, och tycker om mig själv igen. Och jag kan förändra det jag inte tycker om hos mig själv, jag är ingen statisk stenstod, jag kan förändras, bli den jag vill vara, om jag bara lägger ner tid på det. Men hur ska man kunna förhindra att dö, eller ens kunna acceptera det som en naturlig del av livet? Hur ska man kunna acceptera att en dag bara upphöra att existera, hur kan jag en dag inte finnas till längre, hur kan jag inte finnas? Jag kan inte förstå det, inte acceptera det, inte sluta ha ångest över det. Och jag vet inte vad jag ska göra åt den ångest som fyller mig under mörka kvällar när klockan närmar sig elva.


Jag antar att lösningen stavas Gud (i en eller annan form). Dock är tanken på en (eller flera) Gud(ar) fullständigt ologisk enligt min mening, och alltså är det ingen lösning. Om jag inte på något sätt kan lyckas radera ut den gudförnekande logik som tagit sig boning i min hjärna.

Av Eve - 21 oktober 2009 23:17


Hade en redovisning idag på förmiddagen, vilken gick okej, alla var ungefär på samma nivå så det kändes bra iaf. Tror vi var de som fick mest kritik, men så var vi också sist, så det berodde väl på det, folk var på det klara med hur det skulle ha gjorts. Annars så har jag spenderat dagen med att slökolla på tv. I stort sett hela dagen. Inte förrän idag jag riktigt kunnat slappna av efter tentor och så, rastlösheten har lagt sig, och det kändes nästan okej och slösa bort en dag av sitt liv på att sitta passiv framför tv:n. Lite dåligt samvete låg dock där och gnagde i bakhuvudet, men jag har ingenting direkt att plugga, väntar fortfarande på kursböcker i två kurser, och i den andra så har vi inte haft första föreläsningen än, så där vet jag inte så mycket än. Och då känns det också svårt att göra något. Får hoppas jag fått böckerna till helgen så kan jag ta igen lite tid då, hade från början tänkt åka hem till helgen, men det får bli nästa vecka istället, är lite ledig i slutet av veckan där också.


Satt lite och önskade att jag hade utbildat mig till snickare när jag kollade på "Arga snickaren". Eller målare, som jag faktiskt var lite inne på under högstadiet, även om jag blev urtagen de mesta idéerna av mina föräldrar/vänner i kombination med det faktum att min rygg inte är den bästa till att börja med, och att jag är mer av en akademiker än av en praktisk person. Hade dock varit kul att kunna göra något sådant, mer än att byta glödlampa menar jag. Och skurva ihop IKEA-stolar. Blev dock lite avskräckt av att köpa hus, tydligen måste man kunna snickra och fixa en massa själv då och så. Får väl ta och flytta ihop med en snickare helt enkelt isf...

Av Eve - 20 oktober 2009 17:59

Jag ser de här åren i Jönköping som mellanår, en fas i mitt liv som för mig framåt karriärmässigt, men gör väldigt lite   för mitt liv i övrigt, förutom att bygga på mina studielån. Jag är inte nöjd med den person jag är, jag önskar inte att jag vore någon annan men jag önskar att jag vore annorlunda, roligare, öppnare och hade lättare för att träffa nya människor. Men på samma gång skiter jag i det, yttrar små halvlögner, eller förtiger sanningen, så att ingen ska se vad som finns mitt framför deras ögon. Det spelar ändå ingen roll, det är bara mellanår. Kanske kan livet (och jag) ändras om det blir utlandsstudier, men kanske inte. Detta är bara en mellanfas, jag önskar jag vore "normal" och kunde njuta som studenter förväntas göra av den här perioden, med sittningar hit och dit, att supa sig full och dra ut på kåren vareviga onsdag oavsett torsdagslektioner eller inte. Men jag gör det inte, så enkelt är det. Jag flyter passivt med och bara väntar på att den här tiden ska vara över, medan alla andra omkring mig går vidare med sina liv. Må det så vara, jag låter åren passera, hoppas på en vändpunkt efter examen, och om inget händer till dess flyr jag, långt, långt bort, där ingen kan se hur misslyckad jag är, och min familj slipper oroa sig för mig.

Presentation

Kalender

Ti On To Fr
      1
2
3 4
5 6 7
8
9 10 11
12 13 14 15 16 17 18
19 20 21
22
23
24
25
26
27
28 29
30
31
<<< Oktober 2009 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards