Varit seg idag, utan egentlig anledning, med tanke på hur jag drack igår (tre glas, innan 10 och efter det bara vatten) lär jag ha varit i stort sett nykter när jag gick och la mig. Var kul att träffa V igen, även om det var långt ifrån en av de roligaste kvällar jag haft. Saknade S där, men vet inte om hon hade gjort så mycket skillnad egentligen. P:s närvaro drog väl kanske ner feststämmnignen lite också, vad vet jag. Stelt inledning, trött avslutning. Det fanns väl höjdpunkter men i stort sett kände jag mig bara gammal och tråkig. Jag bidrog inte mycket till stämningen heller, försökte väl bara låta bli att dra ner den, och undvika att känna mig utanför. Lyckades inte speciellt bra med det sista, en stor del av kvällen kände jag mig bara som tredje hjulet under vagnen.

Att gå ut innan tio är ju inte heller världens bästa idé, även om det är billigt. Musiken kom inte igång förrän tjugo över och folk började inte strömma till på allvar förrän vid tolv. Istället för att ha kul kollade jag på klockan var femte minut och önskade att tiden kunde gå fortare, funderade över om trägolven var svårstädade, hur högt det var i tak och försökte uppskatta det med hjälp av folks längd, funderade över vad lokalerna använts till innan det blev nattclub, funderade över hur jag någonsing tyckt det var kul att gå ut. För jag hade inte kul. Och så vitt jag minns så brukade jag ha det. Jag vet inte vad som har ändrats, om det är det faktum att jag blivit gammal och tråkigt eller vad det är.

Men på samma sätt spelar det ingen roll, insåg jag. Jag är nöjd med att  vara tråkig, nöjd med att heller sitta hemma och kolla på Idol eller se en gammal film, istället för att hänga på uteställen, stöta ihop med en massa fulla, äckliga människor och desperat försöka ha roligt. Jag är tråkig och nog fan tror jag att jag är stolt över det.