Om gårdagen spenderades i franska, gamla nerslitna lägenheter i Paris, har dagen istället spenderats i tärningars sällskap. På Manhattan med omnejd, i moraliskt förfall och sexuell frigordhet, tillsammans med galenskap och mentalpatienter, psykiatiker galnare än sina patienter och slumpens djävulsskaper. Tveksamt om det finns något bättre sätt att spendera en söndagseftermiddag när man sovit för länge och därför har ont i huvudet hela dagen.

Så, det är vad jag har gjort i helgen, ätit alldeles för mycket godis, alldeles för lite mat och druckit lite för mycket te. En dag i Paris och en på Manahttan. Isolerad, men inte ensam, helt förlorad i andra världar. Istället för att plugga inför tentan på tisdag. Men det är okej, ändå, på något sätt. Det är ju bara mig själv det drabbar ändå i slutändan. Det får vara bra så.

Har ju två andra böcker liggande också som jag lånade igår, men tror jag ska avhålla mig från att börja läsa dem tills tentan är över. Anden är stark, men kroppen är svag eller hur det nu var...

Jag är förlorad. Igen. Hög på socker och koffein/tein eller vad som nu finns i te, med händer som skakar av bristen på ordenlig mat de senaste timmarna, är jag förorad. Jag vandrar genom ödlisga, nerslitna, franska våningar, enorma våningar, en dekadens i platsslöseri kvarlämnade i förra århundradet, genomgående behängt med tunna draperier för fönstren, mörker och damm. Jag är inte ensam, utan timmarna fylls med prat ifrån en olycklig kock, en anorektisk städerska och en stammande stofil, född i fel århundrade. Cigaretter är återigen vackert, en flaska vin mer än en flaska vin och så gott och vitt som det kan bli. Jag vill också leva där, åka till Paris och bo i en liten  vindsvåning där inte ens de mest ordimentära saker, ses som en självklarhet, tränga ihop mig i en liten vindsvåning där men lever med elementen. Trängas i det grå novembermörkret bland cigarettrök och franska. Och jag vill bo med dem, vara en fluga på väggen som ser ner över deras danser, hur de rör sig fram och tillbaka, se dem gå genom sina rum, spela sina spel och röka sina cigaretter, tala om sina krig och kungar och drottningar som om de var verkliga personer.

Men det är de inte, de är huvudpersoner i en roman, och snart är det mindre än halva boken kvar och vi ses inte mer...

Ordentlig sovmorgon idag, tänkte eg. gå upp vid åtta, men det blev vid nio istället, inget större problem eftersom vi skulle ses först vid 11. Fick inte jättemycket gjort idag, blev en del urspårningar då vi kom in på något annat, men det kändes ändå bra och som en bra förberedelse inför tentan. Får se om jag lyckas släpa mig iväg till skolan fler gånger innan tentan, det skulle ju behövas så jag får lite gjort... Ska snart ge mig på att rita klart mina fina tankekartor (MindMaps) sen får vi väl se hur mycket pluggande det blir nu i helgen. Sista spurten innan slutet nu...

F.ö: nån sa idag att denne enligt sin respektive  borde ha som nyårslöfte att läsa 30 böcker nästa år. Jag satt inklämd i mitt hörn och höll mun, med åtanke på de över 60 böcker jag läst i år. Kändes helt plötsligt inte riktigt sunt...

Fortsätter veckan enligt trötthetens direktiv. Dock lämnat in rapporten i ena kursen idag, så det är ett avslutat kapitel vilket känns bra. Bara en inlämning kvar, vilket jag ska fixa efter tentan. Ska ses och gå igenom lite gamla tentor och så i morgon i skolan ett par stycken, dock inte förrän vid elva så det blir lite sovmorgon iaf.

I övrigt var jag en sväng på biblioteket och lånade ytterligare böcker om inlärning och minne. Som om de sju jag hade lånat sedan innan inte gav mig nog att göra under jullovet...

Trött, trötter, tröttast. Och besviken efter kvällens evenemang som inte blev som jag hade tänkt. Det känns inte alls bra, men jag får ta det för vad det är, allt i livet blir inte perfekt och när man inte vet exakt vad man vill men försöker ändå går det oftast åt helvete. Så dagens läxa är att våga ställa krav, driva sin linje tills man får igenom det man vill eller stupar. Morgondagens lärdom blir förhoppningsvis en uppenbarelse om hur man ska  göra det bästa av en något jobbig situation, och hur jag ska kunna utröna exakt vad jag vill och vad jag har för planer.

I övrigt så har jag funderingar på att bygga ett "earthship" (efter att ha sett Grand Designs) och längar till julovet samt har panik över att kastas ut i arbetslivet om 1,5 - 2 år. Vem skulle vilja anställa mig liksom? Och jag känner press över hur lite arbetserfarenhet jag har och känner att jag borde jobba extra, borde söka jobb, jobb, jobb nu och måste ha ett sommarjobb annars går mitt liv åt helvete. Men varför egentligen, jag pluggar heltid för sjutton, inte ska jag behöva jobba då? Och jag lär väl inte vara den enda som går ut högskolan (om det skulle vara så) utan arbetserfarenhet ifrån min bransch?

Lördaqs f.ö Smaken är ju olika...

  
Nyklippt

Nyklippt

Med ny färg.

På jakt efter den tid som flytt. Eller snarare pluggmotivation, självdisciplin, tålamod och energi.

En inledning i som i viss mån påminner (lite iaf) om popcorn-låten brorsan hade med sig till skolan och spelade upp, vilket pappa var stolt över i viss mån om jag inte missminner mig och tar alldeles fel. Följt av en inledning så det blir uppenbart, jo det är HIM, omisskänligt. Sedan tar det fart, men mer åt Dark Light än Venus Doom en återgång till lättare tongångar. Det är nästan radiovänligt, mer popp än rock i mina öron. Om jag gillar det? Jag vet inte ärligt talat. Jag väntar med att utalat en åsikt i fråga till jag kan sätta i låten i ett sammanhang, helheten är mer än summan av sina delar, ett album något mer än varje ingående låt.

Och hur albumet sedan än låter, kommer det aldrig vara bättre än RR. Musiken fanns där när inget annat gjorde det, när livet var lika svart som håret trots att vi gick mot ljusare tider, när alla svek men samma skiva spelades om och om igen, tre-fyra gånger om dagen i tre månader eller vad kan det ha varit? Inget som kommer efter det har en chans.

Och efter Dark Light har jag lärt mig att inte förvänta mig för mycket, inte bygga upp sådana förväntningar igen. Venus Doom hade sina stunder, första låten i bilen påväg nånstans med familjen och tyngden fanns där igen. Men tyngd är inte allt, ibland är även poppigt bra, och jag tror på nåt sätt ändå att V inte skulle hålla med om att det är popp och lyssningsbart i bilen. Och tyngden kan jag hitta hos Senctenced och Charon, kanske Sirenia och Poisonblack. Gammal kärlek rostar aldrig men minskar i intensitet. Elden kan bara bli så het innan den bränner och livet kan inte alltid vara skit...