Jag vet att jag nyligen ville läsa fantasy som inte innehöll de klassiska dragen, utspelar sig i en medeltidsliknande värld, där man fortfarande slåss med svärd och rikena styrs av kungar, eller i vissa fall råd, och där världens (eller rikets) undergång är nära förestående. Trots det kan jag inget annat än älska "Belägringen"

Det är en blodig historia, full av död, av nära förestående undergång och meningslös lidande. Full av pliktkänsla, filosofin med att det är ärofullt att dö i strid och med ärrade gamla stridshjältar, en oövervinnerlig fiendehär och en allestädes närvarande hopplöshet.

Liksom LOTR är det enda som finns en dåres hopp, om ens det. En efter en faller männen och likaså murarna. Hjältarna dör medan deras kamrater hyllar deras hjältemod och lugnt inväntar sin egen död. Fylld av svart humor, cyniskhet och en viss dos rädsla men framförallt viljan om att göra det som är ens plikt och det som är rätt.

Som sagt kan jag inte annat än älska den.

Brorsan sa nåt intressant igår natt när jag hämtade honom inne i stan, att han såg det som modigt att jag vågade flytta till Luleå och Jönköping och nu ev. plugga i Spanien. Det är väl som det sägs, den enas flykt är den andras mod, eller nåt sånt? Tänk vad man kan få reda på när ena parten är onykter i en konversation.

Ikväll var jag och andra lillebrorsan iväg och såg "Avatar". Något förutsägbar och lite seg stundtals, med en huvudperson som jag hade lite svårt för, med en irriterande avsaknad av ödmjukhet och värme. Men häftiga miljöer och intressanta tankegångar vad gäller ett annat ekosystem.

Satt dock och funderade på det här med hur luften var sammansatt, och hur gravitationen på den planeten fungerade, eftersom de hade svävande öar sådär, vad var det? Och vad kretsade det runt? Storleken på de blå kan väl förklaras av bl.a behovet av större lungor, men vidare då, var de inte lite väl människolika? Och det där med "överkopplingsgrejen" vad var det?

Nåväl, sevärd var den iaf.