(del ett och två)

The Feast of All Saints - Anne Rice. Nej jag har fortfarande inte läst ut den, trots att det är mer än ett år sedan jag började. Har inte kommit längre än till sidan 35. Tror jag ska ha det som mål att läsa ut den under sommaren. Eller kanske under tågresorna mellan JKP och Skövde.

Historien om Sverige Från Islossning till kungarike - Herman Lindqvist. Intressant att läsa om vår historia, och annorlunda från att läsa rena historia/faktaböcker.

Moment 22 - Joseph Heller. En av de där böckerna man bara ska ha läst eftersom uttrycket är känt. Dock lite rörig, massa namn och livshistorier att komma ihåg.

Isebel - Anders Rayner. Omslaget såg intressant ut. Dock inte riktigt kommit in i den, ingen historia jag vill läsa känns det som. Får se om jag orkar läsa ut den. Just nu känns det inte så.

Tusen strålande solar - Khaled Hossein. Älskade ju "Flyga drake" så då kändes det ju som ett måste att ge sig i kast med hans andra bok också. Återigen Afghanistan, men nu en berättelse om två kvinnor och deras liv under talibanstyre. Dock fastnat en aning, får se om det släpper om ett tag och jag läser ut den. Måste bara komma igenom följande kapitel.

Edelcrantz förbindelser - Malte Persson. Precis börjat läsa, men verkar vara en härlig bok, med ett speciellt uppstyltat språk och en sirlig humor.

Fanny eller den sanna berättelsen om Fanny Hackabout-Jones öden och äventyr - Erica Jong. Började läsa denna i sommras, men fastnade. En underlig bok med en underlig humor, trots att den är rätt hemskt så ler man ändå åt den. Enligt devisen "allt som kan gå åt helvete går åt helvete och mer därtill".

Den enda segern - Jan Guillou. Ytterligare en bok i Hamiltonserien, det börjar dra ihop sig nu. Har egentligen inte så mycket kvar men fastnat i partiet där uppdraget är i stort sett slutfört och bara hemkomsten är kvar. Dock känns det som om något hemskt kommer hända. Vilket det kommer, men det är kanske i nästa bok det.

Sagan om klanen Otori Över näktergalens golv - Lian Hearn. Också en bok som jag fastnat i, känns som om det kommit till ett avgörande parti och jag kan inte komma förbi det.

Målet för februari är att läsa ut tre av böckerna, för att minska ner högen lite. Nån måtta får det ju vara, nio är lite för många. Dock endast Edelcrantz förbindelser som känns lockande just nu. Kanske lika bra, med tanke på att jag eg. har annat att göra än att läsa.

Spenderade förmiddagen med att läsa och har spenderat eftermiddagen med att se på tv och baka muffins. Tre olika sorter, lite nyttigare blåbärsmuffins (med grahamsmjöl och reducerad mängd socker), en annan sort med vit choklad i och en tredje med vaniljkräm och blåbär. 

  Istället borde jag ha åkt till skolan, gjort om CAD-uppgiften för att jag ska bli godkänd på den, skrivit ut ett 100-sidigt dokument vi har som kurslitteratur, tagit reda på om sketch-up är svårt och provat om det gått att skriva ut en bild i dubbel storlek. Sedan borde jag även besökt tomten igen, samt skrivit om min ansökan om utlandsstudier eftersom den låter riktigt, riktigt dålig just nu.

Inget av det har jag gjort. Uppenbarligen lider jag av en släng av prokastinering. Det går inte att bota med Ipren. Undar om det finns någon medicin mot det? Skulle gissa på att det är att ta bort alla distraktioner, slänga ut tv:n, böckerna och datorn så att jag inte har något annat val än att göra det jag ska.     

Spenderat morgonen med att läsa ut Alice Borcchardts "The Siler Wolf" Började läsa den någon gång under förra året, men fastande eftersom jag inte riktigt tyckte om den. Kan inte förstå det nu, men men.

Baksidetexten ger en något missvisande bild av boken, och jag tror att det var därifrån min första besvikelse kom. Jag hade väntat mig en stark hjältinna, inte en som lät sig kontrolleras av sin grymma morbror. Men efter läsuppehållet i den kunde jag uppskatta det och se henne som en genomarbetade personlighet med sin egen inre styrka.

Samtidigt som Regeane har sina egna problem, dras hon in i kretsen runt påven Hadrianus och de försök som förekommer att dra ner hans namn i smutsen och avsätta honom. Hennes mentor blir Lucille, påvens älskarinna, en stark kvinna som inte drar sig för något som hon anser nödvändigt, inte ens mord.

I slutändan tycket jag alltså om den, gillade de kast som kom i handlingen och kände att de flesta av dem var oväntade och tillförde något, även om vissa delar kändes en aning förutsägbara.

Jag visste inte när jag köpte boken att Alice är syster till Anne Rice. Det finns vissa likheter mellan deras sätt att skriva skulle jag säga, framförallt poesin i naturskildringar, även om Borchardt känns något mer direkt i sitt språk än Rice. Hennes kvinnoporträtt är betydligt djupgående, och hennes kvinnor är varma och medkännande, moderliga i stor mån, till skillnad från Rices ofta kalla och distanserade kvinnor. Dock saknar hon något av Rices poetiskhet och förmåga att beskriva huvudpersonernas rika inre själsliv. 

I slutändan anser jag ändå att Rices vampyrböcker är snäppet bättre. Dock innebär inte det att The Silver Wolf på något sätt var dåligt och jag ser fram emot att läsa mer av Borchardt.