Jag är färdig med mina två städer, Skövde och Jönköping. Det känns som om det är dags att dra vidare snart. Var vet jag inte. Jag vill inte bo i någon av städerna, Skövde har för många jobbiga minnen och personer som fortfarande bor kvar där, Jönköping vet jag inte riktigt vad jag har emot. Har bara tröttnat på stan. Är ju ingen panik med att komma på nåt heller, blir kvar här året ut, sedan blir det Monterrey i Mexiko, och efter det återigen en viss tid i Skövde. Sedan beror det ju mycket på var jag får jobb. 

Problemet är att jag inte är riktigt säker på var jag vill. Jönköping känns för litet, Göteborg eller Stockholm för stort. Och Sverige erbjuder bara ett begränsat antal stora städer (Jönköping är Sveriges tionde största), samtidigt som jag egentligen inte vill bo alltför långt bort ifrån Skövde och vänner och familj där. 

Men jag vill bort. Börja om på nytt, gå på nya gator och se nya platser som jag inte sett förut. Andas annan luft och se ut över andra vattendrag, andra vyer och andra landskap. Andra lägenhetsväggar och en annan utsikt genom lägenhetsfönstret. 

Och jag känner mig på något underligt sätt utanför, som om jag inte har fattat något som alla andra fattat, eller kommit till ro som alla andra verkar ha gjort. V med pojkvän har precis köpt bostadsrätt i Skövde, S med pojkvän ett radhus en bit utanför och SB har bostadsrätt i Skövde sedan flera år tillbaka, L ny hyresrätt och en ny liten familj med nyfödd dotter. Och jag förstår det inte, varför är de kvar?

Varför vill någon bo i Skövde? Jag får bara inte in det i min hjärna, för mig skulle det vara ett nederlag att bosätta mig i Skövde. Och varje dag bli påmind om mina misslyckanden från förr i tiden, alla mina dumheter och all osäkerhet jag upplevde under skoltiden där. Så jag vill inte tillbaka. Jag vill bort, men jag vet inte riktigt var. 

Men samtidigt är det i Skövde jag har alla mina närmaste vänner, de som har hängt med i några år och som jag står allra närmast. De vars liv jag vill vara en del av, men jag vet hur svårt det är när avståndet växer och jag ser hur min relation till många av dem försämrats, först sedan jag flyttade till Luleå och sedan till Jönköping. Och det skrämmer mig, för det vitnar på något sätt om hur ensam jag egentligen är. Men att bo i Skövde är inget alternativ, inte för en längre tidsperiod än absolut nödvändigt. Jag måste bort därifrån så är det bara. Den staden hämmar min utveckling och får mig att må dåligt. 

Så efter examen bär det av, men jag vet ännu inte var...

Tillbaka i JKP då. Varit ett par riktigt sköna dagar, mycket läsande, lite socialiserande och mycket god mat. Laddat batterierna inför den här läsperioden, förhoppningsvis, när den väl är över så blir det iaf inte värre i höst, vad jag har hört. Och isen har spruckit på Vättern, nu väntar jag bara på grönskan...