Om drygt två år är jag (förhoppningsvis) klar med min utbildning och har fått min examen. Då bär det iväg ut i arbetslivet (och vuxenlivet). Känns knepigt egentligen, att jag på något sätt kan se ett slut på det. Väldigt underligt. Och det känns inte som om jag kan något, vad är det egentligen meningen att jag ska jobba med när jag är klar, jag kan ju egentligen ingenting? Vad har jag läst egentligen? Jag vet inte riktigt. Har ingen riktig uppfattning om vad jag kommer att göra, och det känns något skrämmande. Efter ett antal år i skolan, och snart tre år på universitets/högskoleutbildning har jag iaf en hyfsat klart uppfattning av vad som förväntas av mig som elev. Men sedan, ute i arbetslivet? Det vete fan. Men det ger sig väl. Och innan dess ska jag överleva den här läsperioden, fem kurser till i höst (plus en engelskakurs på distans), tillbringa ett halvår (nåja, fem månader iaf) i Mexiko och efter det göra exjobb och troligen läsa tre kurser till. Så, egentligen är det ju ganska länga till kvar...

Igår på föreläsningen lekte vi med sugrör och såg på en reklamfilm (tre gånger): 

Föreläsningen handlade om trä som konstruktionsmaterial. Alltid roligt med lita annorlunda pedagogiska grepp på föreläsningarna. Den föreläsningen lär jag ju komma ihåg, liksom den gången föreläsaren hoppade sönder isolering eller stod och gungade på en planka upplagd mellan två stolar. 

Idag har vi suttit under eftermiddagen och försökte greja med planering och resursutjämning. Gissat och exprimenterat alltså. Ska fortsätta med det i morgon eftermiddag är det tänkt. Inlämning på torsdag, men det känns helt okej ändå inför det, inte så farligt stressigt. 

I övrigt önskar jag mig lite motivation, har ingen lust att plugga alls på någonting. Har en massa böcker hemma som jag hemskt gärna skulle sätta mig och läsa istället. Dock lär det inte har någon god inverkan på mina betyg, så jag får försöka låta bli. 

8 timmar föreläsning i konstruktionsteknik, deformationer samt statiskt obestämda balkar. PlanCon-krångel p.g.a egen idioti, väntat sammanlagt tre timmar på att få hjälp (1,5 timme med respektive uppgift (dock två olika lektioner och två olika lärare) vilket får mig att dra slutsatsen att folk är rädda för mig och inte vågar närma sig. Ritat fasader medan jag kände mig lika kreativ och inspirerad som en töande snöhög täckt av grus. Fika med Elin (min nästan-granne) och en titt på hennes och K:s lägenhet. Avantasia på repeat och fyra tidiga mornar.Trötthet i massor, och en massa tid som gått upp i rök utan att jag vet var den har tagit vägen och vad jag egentligen gjorde med den. Ska bli skönt med helg.

Efter ca fem timmars sömn i natt, bar det iväg till skolan för en föreläsning på knappt en timme (till skillnad från drygt två enligt schema). Har nästa föreläsning vid ett i eftermiddag. Kändes rätt onödigt att gå upp tidigt bara för att gå på den föreläsningen, borde gjort som B som stannat hemma och sovit istället. 

Jag är inte överdrivet bilintresserad. Visst, finner jag, liksom S, en underlig njutningskänsla av att inandas den avgasförorenade, varma, tunga luften genom ett öppet bilfönster, på en cruising. Men mina kunskaper på de områdena, sträcker sig inte längre, än till att göra skillnad på en fint iordninggjord bil och en sliten skitbild som egentligen inte har där att göra. Moderna bilar är bra, så länge de funkar och inte behöver tankas. Och är billiga, lättparkerade och lättkörda. Bilmärken och årsmodeller är inget jag tänker på, och det är ingen idé att försöka dra med mig i en diskussion rörande sådana saker, jag är helt enkelt inte intresserad. 

  Men, "TopGear" är ett av de roligaste programmen som går på tv just nu, även om det framför allt kan sägas beror på programledarna och diskussioner, gräl och debatter, och framför allt humor som visas upp. Jag är fortfarande inte ett dugg bilintresserad, och det som sägs om tekniska kvalifikationer och jämförelser mellan årsmodeller från bilmärken går mig förbi. Men för mig är inte det viktigt, för mig finns det andra behållningar av programmet. Det får mig att skratta så jag gråter, när jag sitter där i tv-soffan, och jag begär inte så mycket mer. 

Hittade just den här:

Hade ingen aning om att den kommit som film nyligen, läste boken för några år sedan (även om jag inte kommer ihåg så jättemycket av den, förutom att den inte var som jag hade tänkt mig och något svårläst, vilket dock kan ha berott på att jag läste den på engelska). Ser riktigt spännande ut, med mörka, fascinerande miljöer. 

Appropå gårdagens lyxfälla: paret som hade månadsutgifter på 100 000 kr, 2009 uppgick mina totala utgifter (för hela året) till drygt 110 000. Alltså lite mer än deras månadsutgifter. Fascinerande. 

För övrigt känner jag mig trött och sliten efter att ha gått upp innan sju fyra dagar i rad, är inte van vid sådant. Tror jag ska gå och lägga mig och sova en sväng i soffan nu...

Fick tillbaka en av tentorna idag (ovanligt snabbt rättat, bara att tacka och ta emot), vilken faktiskt gick riktigt bra, trots upplevd tidsbrist. Fick en fyra (två poäng ifrån en femma) så jag är nöjd. Nu ska bara projektet rättas också, tyvärr tvivlar jag starkt på att jag har nån chans överhuvudtaget att få en fyra där, ska vara glad om jag slipper göra om det känns det som och vara nöjd med en trea. 

I övrigt verkar alla mina benmuskler ha gått upp i rök, var otroligt jobbigt att cykla till och från skolan idag och var helt stum i benen när jag kom fram (till skolan respektive hem). Tänk vad lite inaktivitet kan göra. Jo, jag måste börja träna. Och jag ska. Nån gång iaf.