Dagen blir en aningens förskjuten när man går upp klockan nio, istället för sex som jag gjort varje dag tidigare i veckan. När frukosten är avslutad klockan 11 och lunchen blir sen och kvällen spenderas med att baka bullar. Men det är skönt det med, att kunna ta igen sig efter en intensiv vecka.

I övrigt, en dröm i natt som hängt sig kvar trots att jag inte minns den. Minns vilka som figurerade i den, en fortsättning på gårdagens tema. Läsande, en lånad bok som än så länge är riktigt bra. Tankar om tårar och ett av gårdagens samtalsämnen. Och tanken att det finns så otroligt mycket man inte vet om sina medmänniskor, inte ens sina närmaste vänner. Om man inte vuxit upp tillsammans då kanske. Och kanske inte ens då.

I övrigt, pendlande mellan vemod, nedstämdhet och nöjdhet. Vemod över allt som aldrig blev, allt som hänt. Nedstämdhet över allt som inte är, allt jag inte är. Nöjdhet över de småsaker jag gör, boken jag läser och tankar som tänks. Karaktärer som lever sina egna liv i mina tankar. 

Tankar om mina misslyckanden, med fokus på flytten (flykten) från Luleå och den uteblivna (avhoppade) resan till Mexiko. Trots anledningar som kan tyckas fullt legitima, så är de inte det, inte när det kommer till min egen inre domare. 

Tankar om min avsaknad av EQ, eller möjligen min inbillade avsaknad av det. Jag är kanske inte rätt person att avgöra det, som tenderar att se allt från bara ett håll, utan gråzoner. När det kommer till mig själv så är det lite antingen eller. Och någonstans fungerar jag faktiskt.

Tankar om att jag blivit fegare. En gång, när jag drömde om flykt, så flydde jag. 112 mil och även om det inte funkade fullt ut (vissa saker går att fly ifrån, andra inte), så fungerade det till viss del. En chans att börja om, och bli någon jag inte kunnat vara tidigare, inte fick en chans att utvecklas till. En kommentar om att jag var rolig, som jag minns för att det var så oväntat. I mina egna ögon och öron är jag inte det. Har aldrig varit. Det ligger inte för mig att vara rolig. Intressant är det bästa jag kan hoppas på. 

Men en flykt som slutade i att jag blev bränd. Den egentliga orsaken till att jag flydde från norr, hur mycket jag än försöker motivera med att det hade med utbildningen att göra (bidragande orsak dock). Och här någonstans tror jag det börjar, en feghet som återtar sin plats i mina led. Kanske för att skydda mig själv. 

Söderut. Mänskliga ringar i gräs. Sol. Oförmåga att ta kontakt, och något som ändå på något sätt löste sig. Inte lika bra som tidigare, långt ifrån perfekt, men ändå ett sätt att leva, att existera. Och en stilla utveckling, lite bättre för varje period, varje termin. Om än långsamt och inte utan bakslag. Och ett återtagande av vad som tappats under tiden i norr, på hemmaplan så att säga. 

Och nu här, någonstans som hade känts som en ouppnålig dröm när jag var 17. Omöjlig. Tårar som då fälldes har torkat, och för tillfället bildas inga nya. Inte just nu. Och nu rädslan. Rädslan för att mina noggrant uppbyggda fasad ska rämna. Att släppa någon in på livet som kan se innanför. Se något jag försöker dölja och ifrågasätta det. Ställa frågor jag inte vill svara på, inte vill tänka på. 

En engelskalärare på gymnasiet som ställde en fråga. Som ingen annan lärare ställt tidigare där. Som såg vad ingen annan såg. Eller vad ingen annan brytt sig om. Inte öppet, till mig, i alla fall. Då jobbigt, i efterhand befriande? Kanske. Likväl misstänker jag att det var betygsgrundande, det samtalet. Om så, så kan medömkan också ge ett MVG. Annars är (eller var) jag kanske bättre än jag trodde.

Och panik över framtiden. Var bo, vad göra? Jag vill vara när de där hemma, men ändå långt bort från själva staden. Staden som såg så mycket svärta, så mycket tårar. Så mycket osäkerhet och självhat. Som inte bryr sig. Befolkad av personer jag inte vill träffa igen, platser jag inte vill besöka och minnen jag inte vill återuppleva. De bra minns jag ändå, likaväl som de dåliga. 

Och något annat, tanken på att skriva. Något icke-fiktion. Verkligt. Baserat på mitt läsande. Misstänker att jag som romanförfattare inte har något att hämta, men någon form av fack-litteratur känns inte fel. Tvärtom kanske möjligt, någongång i framtiden. Om vad, ännu ej klart. 

Och nu, att lämna skrivandet för nu. Fortsätta läsandet, börja räknandet eller städandet (diskandet). Fundera över mat, över nyårsplaner som glömts bort, över saker som borde rensas och ut skoluppgifter som borde påbörjas. Och sedan, längre fram, långt fram kanske, sömn och en ny dags gryning. Vi går ju mot ljusare tider.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Känns inte som det är så stor skillnad mot 29 än. Haft en bra helg med besök av delar av familjen samt övernattning i Brösarp sön-mån. Vandring, lite spa och trerätters middag. Hundvänligt ställe så Spiridon fick vara med han också, även om han f...

  En stor del av januari har redan gått, men bättre sent än aldrig. Tänkte i går köra månadsutmaningar, en grej per månad att undvika eller lägga till. Började i januari med en månad utan sötsaker, vilket har gått okej men sötsuget har inte försvun...

  Efter att ha försökt prata engelska idag insåg jag hur totalt kass jag är på det. Min hör- och läsförståelse är ganska bra, men när det gäller att tala så låser det sig totalt. Visserligen är facktermer inom mitt yrkesområde något som är skitsvår...

      Julstädning och julpyntande, varit på julbord med jobbet, varit och kikat på handbollsem (gruppspelsmatcher, Ungern-Montenegro samt Danmark-Tjeckine) vilket var jättekul, sett Malmö Lucia på stortorget (stämningsfullt med kylslaget), var...