Middag ikväll med S & V. Med så fina vänner som jag har så känns det kanske inte så hemskt att flytta tillbaka, om det nu skulle bli så. Eller kanske Lidköping då. Och fick lite uppmuntrande ord på vägen angående vissa saker, som i nuläget känns osäkra. Sköra som glas, om än inte lika enkla att se igenom. Kanske, kanske kan det bli nåt. Bara att ta en sak i taget, ett ögonblick i taget. Och hålla tummarna... Och det kan kanske lösa sig med jobb också.