Varit en underlig vecka, minst sagt. Måndag med fokus helt på att bli klart med Det. Des, då inte helt klara men nästan. Tisdag lite engelskapluggande, lite störande av folk som jobbade i datasal och dans på kvällen. Två rätt så normallånga dagar. Onsdag en lång dag, först jobb med Detail, till sist inlämning och äntligen, äntligen klar med skiten. Hem en kort sväng, sedan ut med V, A & E, först pizza, sedan förfest hemma hos A (& kikande på lägenheten, mysig gammal sak), för att sedan dra ut på kåren. Riktigt trevligt, lite dansande, lite drickande, lite pratande. Är det alltid så vore det ju inte helt fel att gå ut lite oftare. Blev sent, hemskjutsade sittande baklänges på E:s cykel, halvvägs iaf innan jag gav upp och ville gå. Lång dag (särskilt som jag skulle duscha när jag kom hem från kåren, kom inte i säng förrän mot fyra nån gång), förhållandevis bra, men med ett orosmoln. Med en lång onsdag som slutade i utång, så blev torsdagen en kort och underlig dag, något av en lördagskaraktär i och med skippandet av skolan och långsovningen. Smått bakis och småtrött hela dagen. På kvällen först otrevlig mot morsan, sedan gjorde en kombination av konflikträdsla och mitt starka flyktbehov att det blev en oplanerad promenad genom Jönköping i blötsnön. Rensade huvudet, men löste inte det egentligen problemet (som dock reddes ut senare ändå). Ytterligare nåt jag behöver jobba med tydligen. Fredagen ytterligaren en lång dag, först plugg i skolan, hem en sväng, te med en vän och sedan spelkväll med ytterliggare folk. Till sist hem vid halv tre, något trött för att stupa i säng. Lördagen ytterligare en mellandag, kort som försvann i och med sovmorgon, småhandling i närköpet, matlagning, hårfärgning, brödbak och så lite läsning på det. Idag, söndag, tenta och sedan inte så mycket egentligen. Lagat lite mat, tvättat och inte så mycket mer. Eller tja, en djävuls mensvärk som förstört delar av dagen (för att inte säga nattsömnen). Så, det har varit en lång, innehållsrik, smått underlig vecka, men för den skulle inte dålig. Bara annorlunda. Och med insikten att jag skulle må bra av en sådär tio års terapi. 

I spent one year trying to be like them. One year trying to be the complete opposite of them. Two year trying to figure out how I am, while at the same time tearing myself apart. One year running away, while trying to rebuild myself. Three years, trying again to figure out how I am, while at the same time trying to decide what I want to do with my life. Trying to fix the pieces together again. Not knowing who I am or where I am going. For the future, remodel myself, but without tearing myself apart first. Sounds like a plan.

And oh, a job and an appartment would be nice as well. 

En decimeter snö. Precis vad jag gått och längtat efter hela veckan. Eller inte. Blä, känns kul att ge sig ut och iväg till skolan snart... Men det smälter förhoppningsvis fort, så kan vi gå över till sol, värme och vår sen...

Saker man kan göra när man är ute: prata norrländska samt sitta och räkna till hundra på franska. Vilket jag & E gjorde igår. Själva räkningen gick väl sådär, tror vi missade lite siffror och det lät säkert inte helt bra. Norrländskan gick något bättre. Är dock inte så säker på att det lät bra det heller. Men vi hade iaf roligt :) (dock är det bara att konstatera att jag bör undvika kameror nästa gång. Blir aldrig bra på kort i vanliga fall och alkoholen hjälper uppenbarligen inte till att göra mig mer fotogenisk.)

How I go from content and kind of happy to feeling a bit down and dreaming about flight. Just leave it all, move away without leaving an andress. Start a new. And it reminds me of a story of a woman, might've been some kind of tv-show, who moved a lot, rather then risking getting into conflicts with her neighbours and friends, with things like saying no to them and/or making them dissapointed. It's easier to just leave. On the other hand, I guess you can't run so far that you outrun you problems. 

On the other hand, I'm not sure what the hell I'm going to do with my life. Not really news though I guess, but it's getting worse now that I see the end of it all, no more school. Guess I should have some kind of plan. Some kind of big dreams. Or smaller ones. Just to now in which direction I should be going, instead of just going somewhere without knowing where. Feels like I really need to go home again, meet my family & friends, those who know me the best, to get some perspective on things. 

Or maybe it's just the alcohol. 

Lite läsande, lite pluggande, lite buggande. Skratt, prat, ångest över skolarbete. Längtan efter vår och ledighet. Och att åka hem och träffa familjen, Anniz och S & V igen. Få diskutera igenom saker och ting. Snart så...