En vän hörde av sig och sa att det ev. har en tjänst ledig på företaget där h*n jobbar. Inte säkert att det blir något, eller att jag passar för jobbet, men redan det faktum att h*n tänker på mig gör mycket. Kanske kan någonting ändå. Och personen ifråga borde känna mig rätt väl vid det här laget... Ska nu ta tag i det, skicka iväg ett CV till det företaget, samt söka ett annat jobb också som jag inte sökt hitills, eftersom jag inte kännt mig kvalificerad för det. Men ska söka det i vilket fall, kan ju inte bli mer än nej, och är väl upp till dem snarare än mig att avgöra om jag har rätt kompetens eller inte.

Precis skickat iväg en ansökan om ett jobb. Fick svara på en del frågor, om mitt samhällsengagemang bl.a Kände mig mest som en pappegoja som upprepade (skrev) hållabar utveckling överallt, utan att specificera tydligare. För jag vet inte. Jag vet inte vad jag skulle kunna göra, vad jag skulle kunna bidra med, innan jag har hunnit jobba och se vad det hela handlar om. Jag är väl ingen tankeläsare heller. Ska ta tag i en till ansökan nu, och hoppas det känns bättre efter den. Ett jobb som jag verkligen vill ha, men inte vet om jag är redo för (än)... Å andra sidan så är väl chansen att jag skulle få det inte så stor heller.

En känsla av rastlöshet, uppgivenhet, irriation. En liten dos ilska. Oklart exakt varför. Exkludering, och världens orättvishet kanske. Ilska över könsrollernas makt att begränsa kanske. Hoppas på en bättre morgondag, men ser inte fram emot den, ta itu med allt som jag har skjutit upp sedan tidigare i veckan. Blä.

It's like a dream. The blue light form a flickering tv-screen, the smoke from a cigarette slowly rising in the air. On the other side of the room, light from the street outside, filtering trough the gaps in the blinds. The outline of his naked shoulderblade, barely visible with his back turned towards the wall. A memory, or a fragment of one. What I've re-created a long time after, what I chose to remember. 

Funderar över kontraster, över hur livet kan skilja sig åt genom att man väljer smartare. Tänker att jag måste sluta upp att se ner på mig själv, om jag någon gång ska skaffa barn, så det inte smittar av sig på dem. Läser om genus, och bemötande i skolan, skillnaden mellan pojkar och flickor. Att de förra kan prata rakt ut och inte behöver vänta på sin ut, och att vi då sänder signaler om att deras åsikter är viktigare, att de inte kan vänta på sig. Minns högstadiet, en lärare som tog till att kalla mig och mina vänner för tysta gänget. Men är det så konstigt att man inte vill öppna munnen, när det är så att man så fort man säger något blir attackerad från alla håll? Nåde den tjej som vågar säga något, hon får hela killmobben emot sig. Åtminstone de som hörs. Liksom oss så fanns det killar som också satt tysta utan att ha något att säga. Eller utan att våga säga något. 

Återigen sugen på att klippa håret kort. Riktigt kort. Typ som den här tjejen. Samtidigt vill jag faktiskt spara ut håret och ha långt igen ett tag. Svårt det där. Jobbigt bara att håret ska växa så himla långsamt... I vilket fall, så behöver det färgas igen. Tror jag ska göra så, att jag låter håret växa året ut iaf, så får jag se efter nyår om jag orkar fortsätta spara ut det eller om det blir ett klipp...

Här om att det är skillnad på politiker och politiker. Och moderater är ju lite bättre än alla andra förstås... Och här om smygändringar. 

Återigen sjuk. Känns som om jag varit sjuk större delen av den här hösten. Orkar ingenting, snorig, tjock i halsen, ont i huvudet och kroppen. 

Åtminstone fått gjort en tenta idag, sista för den kursen. Bara en kvar den här läsperioden, i den andra kursen. Känns underligt, men ser fram emot att läsa nya kurser.

Dumt att vara sjuk just nu, hade planer för den här veckan. Ta tag i saker jag skjutit upp, som att söka praktik och jobb, kolla upp ryggen och träffa vänner som det känns som jag försummat det senaste. Har varit så mycket annat och de har fått stå tillbaka för det. 

Läser här. Det gör ont, ont att läsa. Och gör mig paranoid. Tänk om saker inte funkar som det ska? Tror inte det är något egentligt problem, ingen av oss är redo för det, men man vet ju aldrig. 

Morsan sa idag att jag har för höga krav på mig själv. Jag håller inte med. Tänker att jag tvärtom har för låga. Dålig självdisciplin, skjuter upp saker istället för att ta tag i dem. Ta tag i mitt liv. Börja träna, se till att få praktik eller jobb. Ändra min personlighet, som jag inbillar mig är största problemet när det gäller jobbsökande, så att jag kan få ett jobb. Inbillar mig att det är personligheten snarare än kompetensen det är fel på, den som gör att jag inte får de jobb jag har varit på intervju för. Men vill samtidigt inte ändra på mig.

Sovit ett par timmar på dan, drömt om boken jag läser. Mår nu illa eftersom jag sovit, magen klarar av någon anledning inte av att jag sover på dan. 

Borde städa rummet, men orkar inte. Borde tvätta men orkar inte heller. Fortsätter läsa bloggar istället, poppar kanske popcorn sen, och fortsätter kanske spela sims. Ungefär det jag orkar.