Kan inte komma förbi känslan, av att man måste ge upp sitt eget liv när man skaffar barn. Är inte beredd att göra det. Att låta någon annan bli det viktigaste i mitt liv, på det sättet. Som att jag inte får ha ett eget liv. Finns bra exempel på folk som inte tänker så, men de flesta verkar ändå vara inställda på det. Som att barn är meningen med livet. Och jag är inte beredd att gå med på det.