Vill ha sol och värme igen. 

England i augusti  

Sockeruppehållet har faktiskt gått bra, även om jag varit lite frestad. Går lättare nu åtminstone, men inser att när jag väl går tillbaka till att "få" äta sockriga saker igen så kommer jag vara tillbaka i samma beteende. Ska försöka tänka på det då i alla fall och försöka undvika att äta kakor/kex/bullar/glass bara för att det råkar finnas i skafferi eller dyl. 

Varken promenaderna eller garderobesinventeringen har det blivit något av. Har dels varit en späckade vecka, men mycket tror jag det är vädret. Grått, dimmigt, regnigt, tröstlöst, kallt. Inte direkt så att jag går ut mer än jag måste då (=korta promenader med hundarna för att de ska få komma ut). Ska försöka ta tag i det den här veckan, men får väl se hur det går. 

Ingen lust alls med att ta tag i pluggande, skulle hellre spela sims. Men fick ju inget gjort igår så vet att jag måste. Känns som veckorna går så fort nu, men samtidigt ändå långsamt. Långsamt när jag saknar, fort när jag ingenting gör och ingenting får gjort.

Tänkt att göra idag:

- Skriva mål för planprogram + läsa ÖP med text för området

- Lyssna på två föreläsningar (ev. bara den ena)

- Börja kika på PBL kap 9 och Förvaltningslagen inför andra uppgiften

- Ringa två samtal (det som känns jobbigast) 

En aning låg ikväll. Känns som om jag fastnat, jag kommer ingen vart med mitt liv, rör mig inte framåt. Att få ett jobb känns som ett oövervinnerligt företag, det går inte. Ingen vill anställa någon som saknar erfarenhet, och jag kan inte få erfarenhet om ingen vill anställa mig. Varför kan inte arbetsgivarna se till att trygga återväxten genom att lära upp oerfarna. Jobba sex månader för lägre lön under en upplärningsperiod och sedan börja "på riktigt" med högre lön. Men jag vet inte.

Inte motiverad till att ta tag i något heller. Inte jättekrisigt än med något men en del smågrejer att fixa och sedan två uppgifter som ska lämnas in, gruppuppgiften siktar vi på att vara klara med till fredag. Ska nog gå, men behöver ta tag  i den. Känner dock inte för det. 

Hela dagen har bara försvunnit ut i intet. Inte fått något direkt gjort, inte riktigt säker på var tiden tagit vägen, vad det är som hänt. 

Bild från 2009  

Förra veckan:

Måndag: Vinkade av A på station

Tisdag: Jobb 7-16

Onsdag: I Gbg för jobbintervju

Torsdag: Plugg + jobb 16-22

Fredag: Jobb 7-14

Lördag: Jobb 7-13 + plugg

Söndag: I Borås för att plugga (grupparbete) + annat pluggande hemma

Idag: Sovmorgon, en paus från pluggande och måsten. 

Gick till sängs igår med en klump i halsen, jädrans dödsångest :s Idag verkar internetuppkopplingen ha smittats av mitt Sims-spel, seg räcker inte till för att beskriva skiten. Funderar på att gå lös på routern/modemet med en hammare, känns inte som det skulle göra det så mycket väre...

Kort jobbpass idag, fastnade sen i en bok och blev inget pluggat förrän den var utläst på kvällen. Fått en del gjort ändå trots det. Ska bli skönt att vara lite ledig nu i alla fall, sliter på kroppen att jobba. Glömt hur mycket stryk ryggen tar och sedan hur tröttheten sätter sig inte bara i huvudet utan i hela kroppen. Känner mer och mer att jag är glad över att det här bara är något tillfälligt, vill inte jobba med det längre egentligen. Vet inte riktigt vad det är, jobbet i sig är helt okej, arbetskamraterna riktigt bra och de gamla i regel trevliga. Känns ändå motigt att gå till jobbet, åtminstone var det så i morse, även om det inte var någon fara de två dagarna innan. Ska väl vara glad att jag har jobbet i vilket fall, det underlättar, och ger även lite rutiner, ibland åtminstone, gör att jag inte blir alltför instängd.