Andra veckan avklarad på praktiken. Själva dagarna går bra, men det är värre på kvällarna, är trött och orkar inte ta tag i allt jag behöver ta tag i. Det går väl an när föräldrarna är hemma och jag får markservice skött, men vet inte hur det ska gå nästa vecka, om de här två kvällarna var en försmak... Orkar bara inte göra praktik, plugga två-tre timmar, duscha varannan kväll, gå ut med hundarna 1-2 gånger, laga mat nån kväll, och sköta inplock och igångsättning av diskmaskin. Jag orkar bara inte...

Ibland känns det mer hoppfullt, dagarna är som sagt bra, och själva praktiken är såväl utvecklande som rolig, skönt att för första gången på ett "jobb" (även om det ju inte är det) känna att man är på samma nivå, att man faktiskt kan någonting och kan bidra, till skillnad från tidigare jobb i "fel" branscher. Kvällarna är som sagt värre, när tröttheten slår till som värst, nån gång efter 8, vill jag mest bara krypa ihop till en liten boll under täcket och gråta och aldrig åt mer. 

Helgen, som kunde varit ett andningshål, ser inte ut att bli det. Ska på 25-årsfest i morgon, som jag just nu egentligen känner att jag inte orkar gå på, men kan inte med att lämna återbud nu, när det gäller en av mina bästa vänner, som jag ju egentligen vill träffa och fira och som jag vet kommer bli glad av att ha mig där. Känns bara så jobbigt med allt annat som kommer ta tid, tid ifrån pluggandet jag borde klara av. Tre maskiner tvätta att tvätta och ta reda på, en sväng in till stan för att köpa present, och så pluggande på det, gå ut med hundarna och troligen fixa mat, egentligen skulle det väl behöva handlas också, men känns svårt att få in det i morgon. Söndagen är väl inte så mkt bättre, handling om det inte görs på lördagen, pluggande, ansvar för hundarna, ev. gruppmöte för att diskutera grupparbetet, som jag inte vet exakt när det blir.

Och sedan en massa småplock som jag skulle vilja ha gjort för att det ska kännas trevligare, som att diska ur hundarnas matskålar (behövs!), torka av spegeln och dammsuga hallen. Och det är möjligt att bröderna skulle hjälpa till om jag sa åt dem, men jag orkar inte vara nån jävla morsa åt dem och domdera. De sköter urplockning ur diskmaskin, matlagning två kvällar var nästa vecka och delar av hundpromenaderna, jag orkar inte begära mer. Önskar bara de kunde ta lite egna initativ, och se vad som behöver göras, vad som är stökigt, och fixa till det utan att nån behöver tjata på dem om det...