Två år senare kvarstår funderingarna. På rätt ställe men ändå inte, och med tillhörande ångest över det. Lägg därtill känslan av att (återigen) förlorat kontrollen, att det inte finns något skyddsnät som fångar mig. Att göra triviala saker (eller ja, saker som är jobb men som inte i sig minskar på högen) för att jag inte vet var jag ska börja. Att inte kunna prioritera. Risken för kedjereaktioner. 

Funderingar på vad jag skulle göra om jag hade tiden. Väcka liv i den här döende bloggen, och bokbloggen som går på sparlåga. Kanske starta en bokblogg till. Läsa mer. Hitta såväl läspeppen som skrivpeppen igen. Träna mer. Tag tag i rensandet.

Längtan efter ett liv där allt inte kretsar till jobb, där det inte tar över mitt liv såsom det gör just nu.