Det positiva med att varit sjuk så länge och inte kunnat träna (hostig om än inte allvarligt sjuk) är hur mycket mer tid jag upplevt att jag fått. Jag känner inte längre att tiden går för fort på kvällarna, utan kan ibland nästan känna mig uttråkad. Vilket är positivt. Bara att fundera över hur jag ska lyckas bevara den känslan i fortsättningen, för jag mår ju bra av träningen på andra sätt så kan inte bara sluta med det. 

Varit på dop (A:s kusinbarn), varit hundvakt med A, läst mycket samt varit sjuk. Inte speciellt händelserik månad. 

Sol, värme och ljus. Känts riktigt vårlikt i luften idag och skönt att det är ljust när jag går hem från jobbet kvart över fem. Små saker som gör att livet känns så lite lättare igen. Trots envis förkylning (hosta) som vägrar ge med sig.

Känner mig skör ikväll. Gråten blockerar halsen och tårarna hotar att bryta fram, så fort jag inte håller min sysselsatt. Vet inte om det är hormoner (mens), att jag är sjuk (förkyld med halsont och misstänkt feber), sorg över att vara kvinna i den skitvärd vi lever i, där jag behandlas sämre för att jag inte har snopp, eller bara allmän deppighet. Kanske en kombination av allihop. Så skör, så svag. Det blir bättre, det vet jag av erfarenhet, men när allt känns svart är det inte alltid så lätt bara skaka av sig det. Så mycket som snurrar i huvudet, rädsla och skam, sammanblandat med insikter och tankar, stort och smått. Ett enda virvarr. Ska krypa upp i soffan snart, invirad i täcket, trygg i en kokong av värme och stänga ute resten av världen, fly in i fantasin, i böckernas värld. Kanske omläsning, tryggheten i det välkända, att veta vad som händer. 

Det är svårt att tänka sig när en står mitt i det, men det blev bättre, det blev (i alla fall nästan) bra. Stöd, bollplank och bra diskussioner. Kvarstående problem, men som tacklas med en annan förståelse, en annan respekt. 

Och det går mot ljusare tider, äntligen börjar vintermörkret släppa. Längar efter ännu mer ljus, efter vår och grönt och värme, och ledighet. Men snart så. 

Fikat med S och hennes R, varit på bio med A; Kärlek Deluxe (okej men inte så mycket mer), haft afterwork och tackat av en kollega som slutat, varit på födelsedagsfirande för en annan kollega, längtat efter våren och mer fritid samt varit på musikal; Copacaban (mycket bra). 

Längtar efter att få vara långledig, helt ledig utan en enda sak inplanerad. Känslan av att ha för mycket ledig tid, så man blir trött och börjar längta efter något annat att göra. Känns svårt att uppnå med den begränsade semester man får. Inte mycket att göra åt.