Jobbet är upp och ner just nu, och även om jag just nu klarar av det, så känns det jobbigt. Tror jag kommit underfund med varför, det handlar om känslan av att ha tappat kontrollen, och att jag inte längre har en överblick. Tidigare har jag alltid haft det, fram till för några veckor sedan, men efter det har jag bit för bit tappat den. Och det finns ingen möjlighet att få tillbaka den helt inom överskådlig framtid. Jag kan försöka lätta upp det genom att skaffa mig en överblick igen, men jag tror inte det kommer hålla så länge. Och mitt i allt det så kommer jag att byta kontor igen, just när jag vant mig vid mitt nya (som jag trivs riktigt bra med).

Varit tillbaka på jobbet två veckor nu snart, efter två veckors välbehövlig ledighet. Det går upp och ner, även om det den här veckan varit mest ner. Allt kommer på en gång och inget blir som vi tänkt oss. Men det är inte så mycket att göra åt det.

Träningen går ganska bra annars, matvanorna sådär. Lagat mat ett par gånger i år i alla fall, med varierande resultat. 

Ska vid tillfälle försöka göra årssammanfattning på förra året, och skriva ner lite om målen för i år, som dels består av lite träningsmål (behöver bara komma på hur jag ska formulera det för att det ska bli lätt mätbara mål), samt kostmål, komma igång och laga mat igen och pröva fler vegetariska/veganska recept för att försöka hitta nåt som faktiskt är gott. 

Verkligen varit en turbulent eftermiddag, och känner mig mest tom just nu. Tror samtidigt det var nyttigt att få ut saker i det öppna, istället för att det ska ligga och jäsa under ytan. 

En kombination av känslan av utanförskap, inkompetens när det gäller att skapa nya sociala kontakter och en allmän känsla av att inte passa in, att sakna en plats i världen. Lägg där till ett dårhus och konflikträdsla, och det blir en riktig soppa av det hela.

Tisdag: Fokus på att få upp pulsen. Helt okej pass, men nog lite för kort, inte tillräckligt jobbigt för att kännas som det gjorde så stor nytta.

Onsdag: Kort helkroppspass. Bra pass, jobbigt och intensivt, skönt att det var kort. Orkade inte riktigt övningarna fullt ut, men det ger sig väl om jag fortsätter träna.

I övrigt svänger det fort just nu, ena dagen känns det helt okej, andra dagen illa igen. Ovissheten är det värsta, det gnager hela tiden i bakhuvudet, att inte veta hur det blir. Samtidigt som det finns det en fråga om ledarskapet, och en från början negativ inställning. Och går och väntar på ett telefonsamtal och vad det eventuellt kan föra med sig och innebära för skillnad. 

För övrigt fått snö till sist i Strömstad också.

Ibland undrar jag varför jag ens är beredd att försöka, när jag samtidigt inte hyser särskilt stort hopp om att det kommer att bli bra. Tror jag inbillar mig att jag kommer ha nytta av erfarenheterna i framtiden. 

På torsdagen kändes allt väldigt bra och framtiden hoppfull. På förmiddagen på fredagen fick jag ett mail som gjorde att allt brakade samman. Framtiden känns oviss, och det lär dröja innan saker och ting ordnar upp sig. 

Varit en bra vecka på jobbet, vilket har fått mig att inse hur illa det varit (känts) det senaste innan dess. Inte helt gjort kopplingen mellan vad som händer där, och min ovilja på morgonen till att gå till jobbet, då det faktiskt inte känts så illa när jag väl varit där. Har mest trott att det beror på allmän höstdepp, vilket i och för sig kanske bidrog, men inte var hela sanningen. Nu, när en ljusning kanske (även om det är ett väldigt osäkert kanske) är i sikte när det gäller problemområdet, och jag känner mig mer inne i gemenskapen igen, är det inte längre jobbigt att gå hemifrån på morgonen.