VILL INTE! Hjärnan verkar ha fastnat i det uttrycket, som ett litet barn som lägger sig på golvet och skriker när det inte får som det vill. Jag kan inte motivera mig till att göra någonting, skissa är jobbigt och räkna är både jobbigt och tråkigt. Och förbereda sig för en redovisning, ska det verkligen vara nödvändigt? Kan jag inte få läsa böcker istället? Jag vill inte, orkar inte, skiter i allt. Kan inte förmå mig till att ta tag i någonting. Jag orkar inte. Skjuter upp allt till en obestämd framtid och vältrar mig i ångest över min passivitet. Måtte det vända snart. 

En av tentorna jag gjorde under förra tentaperioden gick ju inte speciellt bra. Och det var inte bara det att det inte kändes bra, utan läraren lade upp facit så vi kunde se svaren efter tentan på nätet, och jag rättade då mina svar själv. Så jag vet att det inte gick bra. Eller det var jag rätt säker på iaf. Döm min förvåning i morse när jag kollade mailen och fick se resultatet, jag har tydligen fått en femma på den tentan (högsta betyget). Hur f-n gick det till? Visserligen fick tentan och utformning på den en hel del kritik vilket läraren skulle ta till sig när han rättade sa han, så det är inte omöjligt att han ändrat gränserna eller så. Men så mycket skillnad borde det inte ha gjort. Så nu oroar jag mig över att min tenta har förväxlats med någon annan och att jag egentligen har fått en trea (vilket hade känts mer rätt) eller är underkänd, vilket jag trodde jag skulle bli från början. Jag menar, så kapitalt fel kan jag ju inte ha? Inte för att det skulle göra mig ledsen precis, men ändå... Får vänta tills vi får tillbaka dem och se då...

Om drygt två år är jag (förhoppningsvis) klar med min utbildning och har fått min examen. Då bär det iväg ut i arbetslivet (och vuxenlivet). Känns knepigt egentligen, att jag på något sätt kan se ett slut på det. Väldigt underligt. Och det känns inte som om jag kan något, vad är det egentligen meningen att jag ska jobba med när jag är klar, jag kan ju egentligen ingenting? Vad har jag läst egentligen? Jag vet inte riktigt. Har ingen riktig uppfattning om vad jag kommer att göra, och det känns något skrämmande. Efter ett antal år i skolan, och snart tre år på universitets/högskoleutbildning har jag iaf en hyfsat klart uppfattning av vad som förväntas av mig som elev. Men sedan, ute i arbetslivet? Det vete fan. Men det ger sig väl. Och innan dess ska jag överleva den här läsperioden, fem kurser till i höst (plus en engelskakurs på distans), tillbringa ett halvår (nåja, fem månader iaf) i Mexiko och efter det göra exjobb och troligen läsa tre kurser till. Så, egentligen är det ju ganska länga till kvar...

Igår på föreläsningen lekte vi med sugrör och såg på en reklamfilm (tre gånger): 

Föreläsningen handlade om trä som konstruktionsmaterial. Alltid roligt med lita annorlunda pedagogiska grepp på föreläsningarna. Den föreläsningen lär jag ju komma ihåg, liksom den gången föreläsaren hoppade sönder isolering eller stod och gungade på en planka upplagd mellan två stolar. 

Idag har vi suttit under eftermiddagen och försökte greja med planering och resursutjämning. Gissat och exprimenterat alltså. Ska fortsätta med det i morgon eftermiddag är det tänkt. Inlämning på torsdag, men det känns helt okej ändå inför det, inte så farligt stressigt. 

I övrigt önskar jag mig lite motivation, har ingen lust att plugga alls på någonting. Har en massa böcker hemma som jag hemskt gärna skulle sätta mig och läsa istället. Dock lär det inte har någon god inverkan på mina betyg, så jag får försöka låta bli. 

8 timmar föreläsning i konstruktionsteknik, deformationer samt statiskt obestämda balkar. PlanCon-krångel p.g.a egen idioti, väntat sammanlagt tre timmar på att få hjälp (1,5 timme med respektive uppgift (dock två olika lektioner och två olika lärare) vilket får mig att dra slutsatsen att folk är rädda för mig och inte vågar närma sig. Ritat fasader medan jag kände mig lika kreativ och inspirerad som en töande snöhög täckt av grus. Fika med Elin (min nästan-granne) och en titt på hennes och K:s lägenhet. Avantasia på repeat och fyra tidiga mornar.Trötthet i massor, och en massa tid som gått upp i rök utan att jag vet var den har tagit vägen och vad jag egentligen gjorde med den. Ska bli skönt med helg.

Efter ca fem timmars sömn i natt, bar det iväg till skolan för en föreläsning på knappt en timme (till skillnad från drygt två enligt schema). Har nästa föreläsning vid ett i eftermiddag. Kändes rätt onödigt att gå upp tidigt bara för att gå på den föreläsningen, borde gjort som B som stannat hemma och sovit istället. 

Fick tillbaka en av tentorna idag (ovanligt snabbt rättat, bara att tacka och ta emot), vilken faktiskt gick riktigt bra, trots upplevd tidsbrist. Fick en fyra (två poäng ifrån en femma) så jag är nöjd. Nu ska bara projektet rättas också, tyvärr tvivlar jag starkt på att jag har nån chans överhuvudtaget att få en fyra där, ska vara glad om jag slipper göra om det känns det som och vara nöjd med en trea. 

I övrigt verkar alla mina benmuskler ha gått upp i rök, var otroligt jobbigt att cykla till och från skolan idag och var helt stum i benen när jag kom fram (till skolan respektive hem). Tänk vad lite inaktivitet kan göra. Jo, jag måste börja träna. Och jag ska. Nån gång iaf. 

  Gårdagen var väl något av ett lågvattenmärke. Satt på två introduktionsföreläsningar i de nya ämnena vi läser den här läsperioden och kände att jag inte orkar det här. JAG ORKAR INTE! Vill ha ledigt nu, efter tre tentor och djävulsk inlämningsuppgift, stressen över dessa har inte lagt sig än och nu förväntas jag köra igång med nya uppgifter direkt, bara gå hem ifrån en föreläsning och börja räkna konstruktionsuppgifter och fundera över hur vårt projekt vi ritade ska dimensioneras, börja fundera över bärande väggar och var vi ska snitta etc. Vill inte, orkar inte.

Så, vet ni vad? Jag skiter högaktningsfullt i detta. Den här veckan ska jag ta det lugnt, vara så ledig det bara går, gå på föreläsningar och jobba med gruppuppgifterna (för att inte förstöra för min grupp), men resten tänker jag skita i. Jag skiter i om jag kommer efter, och jag skiter högaktingsfullt i alla lärare som anser att just deras ämnen är det viktigaste och all den tid vi borde lägga ner på det. Fuck you! säger jag, det här är MIN VECKA, då jag tar påsklov. It's as simple as that.

Tids nog måste jag naturligtvis ta itu med skiten ändå, och den här läsperioden kommer nog bli minst lika jobbigt som förra, om inte värre. Men på något sätt ska det gå, det har ju gått för treorna, som klarade sig igenom den här skiten förra året, så då ska det väl gå för mig också.