Inlägg publicerade under kategorin Vardagsbetraktelser

Av Eve - 26 februari 2008 22:00


Precis kollat på Klass 9A. Intressant och se det där. Läraren är otroligt viktig för elevernas inlärning. Jag har nog ändå haft väldig tur med mina lärare. Har hört skräckexempel från kompisar, som hade engelskalärare som bara lärde dem färgerna och enkla ord, lärare som hade "gullegrisar" i klassen, som satte betyg efter person och inte efter prestationer. Som hoppade över grammtikdelen i svenska och engelska för att det är "tråkigt" med grammatik. Som slängde ut hela klassen utan två elever. Som tryckte ner elever. Som lovade en elev ett visst betyg om de gjorde en del bra, men sedan inte höll det löftet. Ja, jag har haft tur jag.


Sedan är lärare inte allt, det går lyckas utan, eller trots att man har en dålig lärare. Dock kräver det mer av eleven, mer motivation, och lätthet att lära sig, att själv kunna ta ut vad som är viktigt, att själv orka.


I slutändan betyder inte betygen någonting. De är ett medel på vägen, för att komma in på rätt gymnasium, för att visa att man har en viss utbildning, för att komma in på en viss utbildning på universitet eller högskola. Men när du sedan kommer ut i arbetslivet betyder det inte någonting alls. Där är det erfarenhet som räknas. Så, ibland under man, varför denna betygsstress? För att komma in på rätt gymnasium, för att komma in på rätt utbildning, men sedan då?


Jag kommer inte längre. Det finns inget högre steg jag måste jobba mot, jag behöver bara min examen. Det finns ingen annan utbildning jag måste söka på mina betyg, det borde inte längre finnas någon hets. Det är bara fem år jag ska ta mig igenom, och förhoppnigsvis lära mig saker jag kan ha nytta av när jag kommer ut i arbetslivet.


Så varför är det så svårt att släppa det, släppa betygshetsen? Varför är det så svårt att sluta se godkänt som ett misslyckande, att sluta bry sig om ifall andra får bättre betyg än jag själv får. Varför är det så svårt?

Av Eve - 21 februari 2008 16:51


Just nu undrar jag vad jag håller på med. Hade jag haft en reservplan hade jag tagit till den nu, hoppat av och gjort något annat. Men nu har jag inte det, så jag får väl bli kvar. Det knäcker mig, att sitta en halvtimme, en timme med en och samma fysikuppgift och fortfarande inte ha någon aning om hur jag ska lösa den. Det driver mig ner i botten. Mer behövs inte. Kommer vara ett vrak när den här terminen är slut.


Eller också hade jag bara för lågt blodsocker. Eller nåt. Frusen är jag också. Menmen, jag har det rätt bra ändå, klarade både matte 1 OCH matte 2 tentorna, det var det inte alla som gjorde. Så jag har det inte värre än någon annan. Möjligen något lägre självkänsla, som får sig en törn varje gång jag inte klarar någonting. Även om det är något så trivialt som en fysikuppgift.

Av Eve - 20 februari 2008 22:21


Så, hemma från yogan. Jätteskönt att sträcka igenom kroppen, dock är det fortfarande så mycket man ska tänka på. När man koncentrerar sig på en sak så glömmer man nåt annat. Och så fort man fått till en grej bra, är det nåt annat som ska ändras på. Men det är kul, särskilt när man känner att man går framåt. Går i den takt det går, inte mycket man kan göra åt. Alla jobbar ifrån sin egen nivå, man vet själv vad man klarar av och inte.


Funderar på att gå upp i natt (4-tiden), och titta på månförmörkelsen. Är dock inte säkert att jag ser så mycket, blir tydligen en molnig natt verkar det som. Får se om jag orkar upp för att ta mig en titt i alla fall...

Oro

Av Eve - 14 februari 2008 09:08


Det känns bara inte bra. Som en oro som ligger och spökar nånstans i kroppen. En som kan bero på mycket, men delvis vet jag vad det är. Tankar som inte försvinner, otillräcklighet. Känslan av att aldrig vara tillräcklig, inte vara smart nog, populär nog, god nog. Jag har inte motivation nog, orkar inte fortsätta vara så ambitiös, orkar inte plugga på nånting jag ändå aldrig kommer fatta. Känns bara hopplöst.


En månad till jag åker hem nu...

Av Eve - 12 februari 2008 16:10


Hemlängtan. Längtan efter en annan plats, en annan tid. Att gå längs Loringarundan, en vårdag, när trädens knoppar precis har slagit ut, det regnat under natten så allt doftar friskt, och solen är sådär lagom varm. Och man är sådär glad bara, utan andledning. Bara att gå där och se natur, är tillräckligt...


Annars känns det mest jobbigt nu. Ligger så pass mycket efter med fysiken, så pass mycket efter med allt. Och motivationen finns inte där, känner inte alls för att göra nåt. Eller rättare sagt det jag ska. Stressar upp mig över allt, allt jag vill göra, men som jag inte hinner. Allt jag borde göra, men inte hinner. Allt jag måste göra, men inte vill eller orkar. Hela jag känns sliten, kroppen har små krämpor överallt som gör ont, huvudet är trött & värker, glädjen har sprungit och gömt sig... Räknar dagarna till jag ska åka hem nu...

Av Eve - 6 februari 2008 22:08


Det finns många bilder runt om på nätet som visar mer eller mindre kända personer som går omkring i någon cool stad (såsom LA), med en take-away latte eller någon nyttig smoothie i handen. Så finns sådana som jag, som går omkring i Luleå, halv tio på kvällen, med en take-away fanta från Max i handen (så går det när man glömmer vattenflaska). Coolt värre...


Är helt slut i kroppen efter yogan. Mycket nytt idag, samt ngt längre pass än vad jag är van vid. De hade kommit lite längre än vad vi hade gjort, men det känns ändå ok. Jag är väl inte speciellt vig & smidig, visserligen kan jag sitta i lotusställning, men jag var den enda där som inte kunde stå på huvud mot väggen, utan hjälp. Menmen det kommer väl. Känns ändå inte så jobbigt. Yoga-människor är härliga människor. Iaf känns det så, så då känns det inte så jobbigt om man inte kan göra allt som alla andra kan.


Tror jag borde lära mig att meditera på riktigt för övrigt. Mitt huvud är aldrig tomt på tankar. Att inte tänka på någonting alls är jättesvårt ju, det dyker alltid upp någonting. Jaja, det är väl bara så, jag tänker helt enkelt för mycket...



Av Eve - 3 februari 2008 17:00


Konstaterande:


- Det är rätt folktomt i Luleå klockan halv sex på morgonen. I alla fall i studentbostadsområdet. Dock såg jag en person i mantel som vinglade hemmåt över hela cykelbanan. Och en person som satt i en bil.

- Det är rätt skönt att sova hela dagen. Dock blir man hungrig.

- Jag saknar Krikelin. Dock är jag inte säker på om det är människorna, musiken eller stället i sig som jag saknar. Förmodligen alla tre.

- Andra februari förra året var trots allt roligare. Dock slapp jag folk som snarkade när jag skulle sova. Det måste ses som ett stort plus.

- Det är svårt att få tag i taxi i Luleå under lördagskvällar. Och det blir inte lättare av att man kollar fel på busstiderna, och tror att det går bussar som inte finns.

Av Eve - 2 februari 2008 17:04


Så det är den andra februari idag. Kommer ihåg vad jag gjorde för exakt ett år sedan. Idag blir det också fest, fast denna gång utgång. Och lite mindre folk när vi förfestar, än vi var när vi festade då. Annat folk, finns ingen som helst chans att träffa på människor från festen för ett år sedan. De flesta befinner sig en bra bit härifrån, såvitt jag vet iaf. Det var en rolig kväll det där. Till och från iaf. Det var ganska kallt, minns att det var halt när jag gick längs vägen. Och det var ljus, fullmåne, så det var inga problem att se, trots att vi var ute på i landet. Minns vad jag hade på mig, minns hur jag satt omsvept i en sovsäck ute. Det blåste, men jag frös inte, för jag hade sovsäcken virad runt mig. Minns dock inte vems sovsäcken var. Det var en underlig kväll. Finns så mycket jag minns, medan så mycket jag inte minns. Saker tagna ur sitt sammanhang minns jag, men sammanhangen har bleknat. Eller också fanns aldrig minnena av dem. Saker som uppenbarades, personer som var där, saker som diskuterades. Roligt var det dock. Tror jag...


Men jag har upplevt bättre kvällar...

Presentation

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2017
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards