Suttit och lyssnat på partiledardebatten samtidigt som jag pluggat. Tröttande, samt skrämmande. Skrämmande blir det när satiren närmar sig verkligheten, när partiledaren undviker att svara på frågorna de får från varandra, som om de uppfyller idéerna, i "tips från coachen". Men även intressant i mångt och mycket, att få veta mer om vad de olika partierna står för i olika frågor. Även om jag inte tycker om Jan Björklund och det han står för, har alliansen ändå en hel del bra idéer vad gäller utbildningen. Med lärlingsutbildningen, en yrkeshögskola för vuxna och fler betygssystem. Vad jag inte tycker om är idéerna om ordningsbetyg och att skriva in skolk i betygen. Det är att angriga symptomen, inte sjukdomen. Det finns en anledning till att folk skolkar, ta reda på dem innan ni bestaffar dem, det kanske är så enkelt att läraren är en idiot, de blir mobbade av sina klasskompisar eller att de känner att det inte gör någon skilland om de går dit eller inte, för de fattar ingenting och lär sig således ingenting. Vad hjälper det dem att få skol inskrivet i betygen? Vad jag saknar är fortfarande lärstilsanalys, i såväl alliansens som de olika oppositionspartiernas utbildningspolitik. Jag tror inte de är en bra idé att säga till en kinestetiker "sitt ner och håll käft, annars får du sämre betyg". Kinestetiker lär sig genom att använda kroppen, att säga till dem att sitta ner och vara tysta är som att säga till dem att inte lära sig något. Sverige är ett modernt samhälle, därför förstår jag inte varför inte undervisningen anpassas efter såväl auditiva, visuella som kinestetiker och taktila människor.

Fått en del gjort än så länge, även om jag inte varit lika nitisk i pluggandet. Hunnit läsa en del också. Och blivit mörkrädd. Är mer rädd för USA för tillfället än terrorister (i någon form, även inräknat separatister och dyl). Hur kan man inte frukta ett land som ser det till sin uppgift att kontrollera världen? Ett land som är så besatta av tanken på olja att de hjälper till att störta en folkvald president (Iran i början av 50-talet) samt hittar på en historia om att ett land har massförstörelsevapen (uppenbart vilket). För att inte nämna att själva tanken på CIA eller FBI är skrämmande. Ifs måste jag tillstå att också SÄPO känns rätt otäcka, speciellt med tanke på FRA-lagen och allt.

Jaha, mörkrädd och paranoid var det här ja...

Tänkvärt:

http://www.aftonbladet.se/debatt/article3435484.ab

Förstatligade banker är bra, då hamnar kontrollen över hur mycket pengar som skapas under människor som inte blir rika på att trycka nya pengar.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=834400

Det mest tragikomiska är att många republikaner som varit med och stiftat lagar som bidragit till detta gigantiska marknadsmisslyckande inte vill vara med och betala för städnotan

Men när hela ekonomins livskraft är hotad är det dags att rucka på principerna. Bankerna kan få gå i putten och dra med sig resten av ekonomin i fallet, bara det sker med de heliga principernas flagga i topp, tycks somliga republikaner resonera. Då är det mer fruktbart att lägga ihop plus och minus. Det är svårt att inte tro att vinsterna med paketet är större än dess kostnader.

http://www.expressen.se/debatt/1.1318423/tack-och-lov-att-bush-fick-nobben

Borde vi inte först studera de tiotusentals sidorna regleringar som redan finns och vad de 12 190 personer som på heltid reglerar finansmarknader bara på federal nivå i USA gjorde när det begav sig?

Politiker lyfte i decennier fram bolåneinstituten Fannie Mae och Freddie Mac som föredömen som gav bolån till fattiga hushåll. De grundades av staten och har verkat i skydd av offentliga garantier, så att de kunde låna billigare och få en dominerande ställning.
1995 tvingades även privata banker och bolåneinstitut expandera utlåningen till hushåll med sämre kreditvärdighet. Med hot om regelskärpningar och böter skulle det nu bli slut på sådan "diskriminering". Men eftersom dessa subprime-lån var riskabla fick de samtidigt rätten att gömma undan dem i paket med bättre lån och sälja dem vidare.

Bolånekrisen i USA då. Jag tror att det är nödvändigt med någon form av krispaket för att rädda USA:s ekonomi, och således också vår ekonomi, allt som händer i USA påverkar också oss i allra högsta grad. Dock tror jag inte på ökad statlig kontroll, problemen i USA har skapats då den amerkanska staten lagt sig i för mycket, inte för lite. Nej, den amerikanska bolånermarknaden är i stort behov av en självsanering, en anpassning till verkligheten, där man inte långar ut pengar utan säkerhet. Dock, att helt skita i att göra något känns inte heller rätt, visst ekonomin kommer återhämta sig så småningom, men det kan ta tid, och under tiden påverkar alldeles för många människor alldeles för hårt. Ett mellanting vore nog bäst, men hur det ser ut är upp till någon med bättre kunskaper än mig att klara ut.

För egen del är jag inte speciellt oroad. Som student har jag inget jobb att förlora, inga lån jag måste tänka på och jag litar på att när jag tar min examen om tre år så kommer ekonomin att ha återhämtat sig. Vidare är jag inte speciellt orolig för våra svenska banker, vi har ett annat läge i Sverige, pengar lånas inte ut utan säkerhet på samma sätt. Jag har tvärtom hört att det ska vara svårt att få lån, (vilket jag alltid blir fundersam över när jag ser Lyxfällan och hur lätt det går för alla där att få banklån istället för att ha krediter av andra slag med höga kreditkostnader). Nej, de svenska bankerna är jag ännu inte orolig för, men för många kan det nog bli hårt framöver. Och det kan ta ett tag innan ekonomin återhämtar sig.

För det första, för att citera Jan Guillou (en text i slutet av boken "Madame Terror"):

"Kriget mot terrorismen påverkar också oss i Sverige, mer än något annat. Socialdemokraterna och de borgerliga partierna har under senare år nästan tävlat i att hitta på nya inskränkningar i rättssäkerheten för att kunna kriga bättre. I Sverige går kriget mot terrorismen såtillvida utmärkt. Vi har förstärkt vår säkerhetspolis, gett dem nya möjligheter att telefonavlyssna och bugga misstänkta personer och det hela löper rätt väl. Det enda vi hittills saknat i vårt svenska krig mot terrorismen är terrorister. Statistiskt sett är grillkyckling farligare för svenskar än terrorister. Men var bara lugn. Får vi hålla på ett tag till med dessa lagändringar som ju outtalat men självklart riktar sig mot vår muslimska minoritet, så har vi ordnat det där med bristen på terrorister också. Då får vi det i Stockholm som de har det i London."

Han har en poäng där va? Någon mer än jag som tycker vi borde riva upp FRA-lagen helt? Sen att den lagen klubbades igenom under en borgerlig regering, som förväntas vara för den enskilde individens rätt till frihet och att välja (sjukvård, barnomsorg, skolor etc) är ju också en aspekt man kan fundera över... Rimligen borde väl ändå den ha kommit från vänsterhållet, som ju står närmare kommunismen i sin politik och således f.d Sovjetunionen och KGB?

Fast jag vet inte, är inte tillräckligt politisk engagerad och allmänbildad för att dra säkra slutsatser...

Hur som helst, "Madame Terror" var jättebra, rekommenderas. Jag blir dock fundersam över det faktum att Israel stöds som det gör av USA i sitt förtryck av palestinierna. Känner att jag behöver läsa på lite mer om det.

Härnäst tänkte jag införskaffa "Fienden inom oss" (blir nog intressant läsning med tanke på FRA-lagen).

Sen var det ju det där med att plugga också...

Känner mig riktigt inspirerad nu ikväll iaf. Till att plugga, till att ta tag i mitt liv, min ekonomi, motion och matvanor, hela köret. Önskar jag kunde kapsla in den här känslan och spara den och ta fram den de där dagarna då jag inte orkar göra något alls, då allt bara känns botten. Den skulle behövas då.

Annars så har jag funderat lite över folk som inte läser (böcker). Jag kan inte riktigt förstå det. För mig är det så självklart, framför allt att läsa olika sorters skönlitteratur, men också mer "faktaböcker" eller vad man nu ska kalla det. Dels för underhållning, men också för att lära mig saker, lära mig mer och sådant som jag är intersserad av. Sen självklart också för att fördriva tiden ibland, böcker är väldigt bra och ha på tåg, bussar och liknande. Men det här att folk inte läser böcker. Visst, vissa har svårare än andra för sånt, med dyslexi och andra former av problem som gör att läsningen blir mycket svårare för dem än för andra. Alla andra då? De som (säger att de) inte läst en bok i hela sitt liv? Ofta med stolthet i rösten? Oftast killar (de jag har träffat har varit killar i allafall). Vad är det som är så skrämmande, eller så tråkigt, eller så svårt med att läsa böcker? Det är ju inte precis så att det inte finns några intressanta böcker heller, så länge man har ett intresse av något så finns det ju böcker att läsa i ämnet? Eller också kanske jag missförstått dem, de kanske läser böcker, bara det att de undviker skönlitteratur. Vad vet jag?

Sen ser jag fortfarande inte meningen med kreditkort. Att jag skulle få för mig att skaffa ett känns inte särskilt troligt. Kreditkort känns som djävulens (eller Guds beroende på vem av dem man håller på) påfund.

Artikeln finns på aftonbladet.se

Nog för att det är ett stort ingrepp i den personliga integriteten, men det kan nog ändå vara ett bra alternativ istället för att sätta ungdomar i fängelse. Känns inte som om det är något särskilt utvecklande miljö för ungdomar det. Men vad vet jag?

Nej, det jag reagerar på var det sista i artikeln:

Den nya straffpåföljden skulle kunna dömas ut för brottslingar mellan 15 och 18 år. Men Helena Bouveng kan tänka sig att gå ännu längre, och använda gps för att övervaka unga skolkare som inte fyllt 15.

– Jag tycker man borde diskutera det. Det skulle kunna vara ett verktyg för föräldrar och socialtjänst att veta att barnet faktiskt är i skolan.

Det, om något, börjar lukta unket. Istället för att ta reda på varför ungdomarna inte går till skolan, tvinga dem att gå dit. Istället för att angripa sjukdomen, mildra symptomen. Den skola vi har idag är inte tillräckligt bra. Alltför många går ut ur den, och tror att de är dumma i huvudet. Allt för få får faktiskt lära sig något om sig själva. Hur många får göra en lärstilsanalys? Hur många som kommer till gymnasiet vet om de är taktila, auditiva, visuella eller kinestetiker? Hur många vet ens vad det här är? Själv fick jag inte lära mig det förrän jag gick en kurs i studieteknik på komvux. Dock erkänner jag villigt att jag aldrig haft svårt för mig i skolan. Jag starkt auditiv (vad gäller och lyssna, har dock inte ett enormt behov av att prata om det för att lära mig), med inslag av visuell och taktil. Detta har gjort att jag har (hyfsat) lätt att komma ihåg och lära mig saker som gåtts igenom på lektioner/föreläsningar. Skolvärlden är som gjord för sådana som mig, och för starkt visuella personer. Däremot, för de stackare som rårkar vara kinestetiker, är läget annorlunda. "Sitt ner, sitt still, koncentrera dig! (se till att lära dig något din dumme fan)" Lätt för läraren att säga. Det skulle vara som om någon satte ögonbindel på en visuell person, eller öronproppar på en auditiv. Kinestetiker lär sig med hela kroppen, när de får röra sig, känna på saker, osv. De kan inte sitta still och lära sig saker. Jag skulle tro (även om jag inte har några som helst bevis på detta) att många av de barn som får diagnoser såsom ADHD egentligen "bara" är starkt kinestetiska. Skolvärlden är inte anpassad till deras behov.

Nej, inför lärstilsanalyser redan i mellanstadiet, gärna redan tidigare, det borde då vara lättare och veta vad man ska göra med de "stöka barnen" "de som inte kan lära sig". Har kurser i studieteknik, gärna tidigt, men absolut senast på högstadiet, då betygen börjar bli viktiga. Anpassa lektioner efter alla, inte bara auditiv och visuella. Och sist men inte minst, gör skolan rolig igen. Gör eleverna motiverad. Titta på "Klass 9A" som gick på SVT, hur mycket de höjde sig. Visst, en del kan säkert tillskrivas förväntningarna, och det faktum att de blev filmade. Men något måste de "nya lärarna" ändå ha gjort rätt. Ta till vara detta, studera framgångsrika lärare, och vad de gör för att utveckla eleverna. Jag tror det är detta, eller liknande åtgärder som behövs för att fånga in skolkare, inte övervaka dem som om de vore brottslingar.

Underbart "Åtalas för att ha stoppat slagsmål" (Aftonbladet). Ibland undrar man vad som händer med världen. Vilka ska vi börja åtala härnäst, ishockeydomarna kanske, som stoppar slagsmål på isen? Dessutom innebär uteblivna slagsmål, utebliven underhållning, för det är väl för att se slagsmålen som man går på ishockey, är det inte? Eller nåt. Ibland undrar man hur spelarnas värderingar ser ut, när de klagar över att de blir avstängda, för att de slagit till en annan spelare från bänken. Slagsmål på isen är väl en sak, stundens hetta och allt det där, men från båsen? Finns ett enkelt sätt att lösa alltihop, ha inga relger på isen alls. Sedan om någon dör, eller bli förlamad eller skadad för livet, är väl det skit samma, har man gett sig in i leken, får man leken tåla...

Det räcker nog med cyniskhet för idag nu.

Lägg ner FN. Det har spelat ut sin roll. Iaf känns det så nu. Sitter och kollar på en dokumentär om Darfur. Mörkare kan det knappast bli. Rawanda, Serbien, Darfur. FN verkar ha fler misslyckanden än lyckanden. Man blundar i flera år, medan mer än 200 000 människor dör. Men kanske är det typiskt oss. Bara vi får ha vår välfärd, spelar det ingen roll vad som händer med afrikanerna. Låt dem ha ihäl varandra, Afrika är överbefolkat i vilket fall. Och man blundar för faktan att det var våra förfäder som skapade problemen.

Vi är som strutsar, som stoppar huvudet i sanden. Börjar förstå Al Gores motiv nu, varför hans film har blivit så populär. Det är en chans för oss att stoppa huvudet i sanden. Det gör väl inte mig någonting om den afrikan blir slaktad i afrika, om en nigress blir våldtagen till döds. Det är inte mitt problem. Arikaner är det ingen idé att rädda. Nej, låt oss koncentera oss på isbjörna och pingviner istället, det är söta, och mycket roligar att rädda.

Ibland skäms jag över att vara människa. Men mest av allt skäms jag över mig själv, att jag trots att jag vet vad jag vet, fått höra vad jag hört, ändå inte verkar bry mig. Inte tillräckligt i alla fall. Jag har mina egna bekymmer, som är så mycket närmare, så mycket verkligare. Så mycket viktigare. Så jag går och oroar mig över fysik och kemitentor, om pengarna ska räcka månaden ut, om jag ska kunna spara ihop till en Londonresa. Medan folk dör i tusental. Och Darfur är egentligen bara toppen på ett isberg...