Blir det tydligen i slutet av november (hänger inte alls med i album släpp för andra band än HIM...). Ser fram emot det, och gillar första låten + videon, lite cirkus, lite fågelskrämmor och lite elak styvmor. För att inte tala om omslagen, hade gärna köpt en t-shirt med det motivet. 

Funderar över kaffebeställningar, drömmar och att sjunga ensamhetens lov. Likväl suckande över ArchiCAD, vilket inte funkar ordentligt, problemet att ju mer man gör desto mer fel hittar man, samt oförmågan att få något gjort och trots det sitta och känna att man inte har något att läsa (eller göra?). Vårt samhälles stora lögn att smalhet innebär lycka, gårdagens program om lycka och problemet att vi förväntar oss att alltid och hela tiden känna lycka, annars är det något fel. Vidare över namn och namnen, ögonfärg och min egen tysthet. Konsten att inte dra till sig uppmärksamhet och därmed kanske bli en del av inredningen, således inte riskera att bli bortkörd, utesluten ur gemenskapen. Hårfärg, hårlängd och frisyr och tröttheten över att behöva vänta på att håret ska växa ut till en längre längd igen. Att religionen är roten till allt (okej, kanske inte allt men mycket). Tid som går alldeles för fort och ångest inför framtiden. Konsten att hålla masken och upprätthålla en fasad. Att önska sig någon att diskutera vissa aspekter med, men sakna någon, eller snarare mod för att öppna sig. Som att prata skulle innebära att saker och ting går åt skogen. Åter till kaffebeställningar, gårdagens Glee tittande och konsten att skapa en illusion åt sig själv, göra en höna av en fjäder. Eller som det så fint kan heta, dagdrömmar. När jag så väl vet hur lite mina drömmar egentligen betyder.  

Inleder för övrigt det här året med att lyssna på Bonnie Tyler. Hittade ett klipp, kolla det underbara 80-talshåret, jackan och den något zombieaktiga (oengagerade?) publiken...

Dommin intervju

Bilder Pier Pressure

Bilder Pier Pressure

Artikel aftonbladet

Intervju V

Migé's studiodiary

Page 43

Intervju V

Spelningsomskrivning

Bilder f spelning

Synnin Viemää

Rumba article

Screamworks

Screamworks

Intervju V

Aleister Crowley

VV sidogrejer

Screamworks

Intervju V

Screamworks

Intervju V

Intevjuer V

Den här hösten har gått fort. Speciellt de senaste veckorna har försvunnit i ett töcken. Jag minns inte vad jag gjort. Mest av allt minns jag bara stress, följt av dåligt samvete, och två roliga resor, en till Köpenhamn och en kryssning. Men jag minns i alla fall vad jag gjort varje fredagskväll. 

Idol. Anledning: Jay Smith. En underbart hes rockröst som förvandlar alla låtar till guld (tja, nästan iaf). Den enda i Idol som jag faktiskt skulle kunna tänka mig att betala pengar för att se (läs höra) live. Och hade han åkt ut, så hade jag slutat kolla. Men det aldrig ens varit nära.

Och så fredag och stor final. Och någonstans där så gick luften ur det hela. För ikväll var han bara ljummen. Första låten okej, inte mycket mer. Like a prayer i dimma och kilt i Karlstad var fantastiskt, som Andreas sa, en närmast religiös upplevelse. Och det är svårt att överträffa det. Kanske omöjligt. Hur som helst, i mina ögon (& öron) var det långt ifrån lika bra ikväll. Och det är synd. Det hade varit bättre med en annan låt. 

Och sedan vinnarlåten. En stor anledning till att jag tror jag borde undvika Idol. För vinnarlåten suger. Likadant var det förra året. En jädrans popballad. Och det funkar inte. Jays röst kommer inte fram och det blir medelmåttigt. Tyvärr. Och någonstans där... Tja, jag vet inte...

Minnah. Utröstad, återtåg tillbaka och sedan nästan raka vägen. Första låten fantastisk, andra låten lyckades inte heller hon leva upp till första gången hon sjöng den. Och vinnarlåten, lyckades hon göra om än inte bra, så åtminstone uthärderlig. Den passade henne, till skillnad från Jay. 

Så, jag är besviken. Fyra gånger tidigare under den här hösten har jag röstat. Det blir ingen femte gång. Jag älskar Jays röst, men ikväll finns det inget för mig att rösta på. Så, jag låter det vara, lutar mig tillbaka och lyssna på det gamla istället. 

Och efter skriverierna så har jag något av en bitter smak i munnen, som möjligen kan ha påverkat mitt omdöme. Det hjälper ju inte att jag till viss del har förståelse för det, och själv funderade över liknande under veckan. Likväl, en bitter eftersmak efter den här Idolhösten. Som för övrigt har varit rätt skön. 

But at least I can laugh about it. And somehow it's just perfect, so typically me. Nu, återgång till att försöka skriva om min takterras. Borde vara full av inspiration efter att ha hört alla superbra förslag idag, men det är jag inte. Å andra sidan är mitt förslag i klass med någonting en treåring kunde ha gjort, med förbunda ögon. Lite svårt att sälja in skiten då...

Vaknar upp med den här låten på hjärna:

I sig inte så underligt, men satt i perspektiv till vad jag drömde *hostbrandmänhost*, så känns det en aning bisarrt.