Blev en liten promemandtur ner till vattnet (Vättern) mitt i allt pluggande. Mår inte bra om jag inte rör på mig har jag märkt, det hjälper mig att rensa hjärnan, särskilt att gå utefter stranden är underbart medidtativt. Eller nåt sånt.

Sen blir vissa bilder roligare upp och ner...

Hösten är vacker...

Känns som en av de där dagarna när livet bara är bra. När jag trivs med livet, vem jag är och var jag står. När jag accepterat att jag är den jag är och på nåt sätt allt som lett fram till den jag är idag. Trots tre mindre bra år på gymnasiet skulle jag inte ändra något, för då skulle jag inte vara den jag är idag, som jag för tillfället faktiskt gillar.

En av de känslor jag önskar jag kunde lagra på burk och spara i skafferiet och plocka fram en av de andra dagarna, när allt är skit. Tyvärr går det ju inte att göra så.

Annars så har det varit en kort skoldag idag, en lektion i morse där vi gick igenom bullerberäkningar (faktiskt riktigt intressant) samt lite mer om solförhållanden. Efter det satt vi med matten, och skrev rent lite och så, även om vi inte blev helt klara med det, ska ju inte lämnas in förrän i morrn så det hinner vi med det också.

Annars så ska jag spendera resten av eftermiddagen och kvällen med att plugga. Blir även till att packa, åker hem en sväng i morgon. Blir väl till att träffa S en sväng, samt kolla på gardiner med mamma, annars så får vi väl se. Vore ju bra om jag hann plugga också, även om jag vet hur det brukar bli med den saken...

Det var allt som behövdes. Var ute och cycklade en timme utefter vättern, nu känns allt mycket bättre. Dags att ta itu med matten.

Ibland måste man stanna upp. Andas. Och tänka efter. Inse hur lyckligt lottad jag faktiskt är. Som har en väl fungerande kropp, en väl fungerande hjärna, priviliegiet att få studera, pengar nog att oroa mig över hur de ska räcka till, privilegiet att få vara kräsen, en underbar familj och två underbara hundar.

Anniz, du finns i mina tankar, önskar det fanns något jag kunde göra...

Avslutar dagen med delar av en låttext:

Hon sa: "Nu har jag rensat ur, nu spelar ingenting nån roll
Nu kan det blåsa vart det vill, för nu är allt tillbaks på noll
Och här kan allting börja om, nu kan jag se vad jag förträngt
Nu ska jag passa mig för dom, som aldrig gjort vad dom har tänkt
För jag vill inte bli en sån, så har jag lärt mig det igen
Det kanske passar nån, men inte mig och inte än"

Varje stund, var minut, var sekund
Samma konstiga beslut
Det blir fel, slår bakut, allt går snett
men det tar aldrig riktigt slut

Strax blir det sängen, så ska jag ta tag i resten av mitt liv imorgon istället. Jobbas på självkänslan skulle det göras nån gång också. Får se till att planera in det, det är nog där felet sitter...

Älskar att bo så nära vattnet. När ångesten, oron och hopplösheten börjar smyga sig på, som idag, är det så otroligt skönt och gå ut och gå längs vattnet, lyssna på vågorna och se ut över en grå yta, se vågorna som rullar in mot sanden eller stenarna. Ett underbart lugn infinner sig, och allt är bra igen.

Eller jo, det är klart det spelar roll. Man måste se saker och ting i sina rätta perspektiv. Så är det.

Solen skiner, det ser ut att bli en vacker dag, och livet känns skönt igen. Här är det tvära vändningar, ett bombsäkert beslut vändes över en natt till ett mindre säkert. De bestämmer sig för hur det ska göra i sommar.

Dubbla föreläsningar igår i gestaltningskursen, varav den ena hölls av en gästföreläsare, hon var inredningsarkitekt/färgsättare/arkitekt. Jätteintressant och bra föreläsning det, eller båda två var intressanta egentligen. Hon verkar ha ett jätteintressant jobb!

Annars så, så var det fika på lunchen, Georg hade namnsdag och geostyret bjöd på fika :) Sista gången i yogan på kvällen, blir lite tomt nu, men tror jag fortsätter i höst igen. Får dock se lite, funderar på att köpa gymkort på STIL, vill ha passen där och konditionsavdelningen. Styrkedelen bryr jag mig inte så mycket om, det får yogan ta hand om.